Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 9. Frihet och slafveri.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
FRIHET OCH SLAFVERI.
55
Karta öfver området för de fria staterna och slafstaterna enligt
Missouri-kompromissen (1820).
intressen. När unionsförfattningen trädde i kraft, hade Norden och Södern hållit
hvarandra i jämvikt. Men då den oupphörligt tilltagande invandringen nästan
uteslutande kom Norden till godo, måste dess befolkning växa fortare än Söderns och
följaktligen dess inflytande blifva öfvervägande i representanternas hus eller den
del af unionskongressen, som valdes efter folkmängden. Skulle Södern förvärfva
herraväldet inom unionen, måste den åtminstone betrygga sin öfvervikt i senaten,
där hvarje stat valde lika många ledamöter. Detta syfte syntes bäst främjas genom
organiserandet af nya slafstater, till och med i områden, där - såsom i Missouri
- slafveriet var en nationalekonomisk omöjlighet. Efter nära två års häftiga
strider, som redan kunde varsla om framtida faror, löstes konflikten år 1820 genom
den så kallade Missouri-kompromissen. Norden samtyckte här till Missouris
upptagande i unionen som slafstat, men väster och norr om den nya staten lågo vida
större områden, och dessa uppoffrades af Södern genom dess samtycke till den
bestämmelsen, att gränsen mellan frihet och slafveri hat skulle dragas vid 3Q1/2 grads
nordlig bredd. Härigenom klöfs unionen från Atlantiska hafvet till Klippbergen i
en nordlig och en sydlig halfva, som med nödvändighet måste kämpa med
hvarandra om herraväldet. Striden om Missouri var, såsom John Quincy Adams
uttryckte sig, endast titelbladet till ett stort drama. Unionens upplösning eller ett
blodigt inbördes krig måste blifva slutet på den utveckling, som inledts genom
Missouri-kompromissen.
Efter detta trädde slaffrågan för en längre tid i bakgrunden, men de båda
motsatserna höllos under tiden vid lif genom tullfrågan. Söderns politiker framdrogo
härunder åter partikularisternas gamla vapen och förfäktade ifrigt de särskilda
staternas suveränitet gentemot förbundet. Ehuru det var protektionismen, som gifvit
den omedelbara anledningen till uppställandet af dessa teorier, hvilkas ifrigaste för-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
