Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 11. Industristat och världsmakt.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
76 P. DARMSTAEDTER, NORDAMERIKAS FÖRENTA STATER.
till 735 millioner bushels, bomullsproduktionen från 2,3 till 11,3 millioner balar.
På samma sätt hafva kreatursafveln och ullproduktionen tilltagit. Hand i hand med
jätteproduktionen gick en enorm export af jordbruksalster, framför allt af säd, bomull
och kött, till västeuropeiska stater. Ehuru en alltjämt växande del af jordbrukets
produkter förbrukas inom landet, bilda jordbruksalster allt fortfarande hufvuddelen
af den amerikanska utförseln.
Äfven bergsbruket har gjort väldiga framsteg. Detta gäller dock ej så mycket
om guldproduktionen, som tack vare Kaliforniens rika tillgångar redan före kriget
varit mycket betydande och först efter öppnandet af bergverken i Colorado och
Alaska ånyo ökats. Däremot har framställandet af silfver och koppar men i synnerhet
af järn, kol och petroleum vuxit med nästan sagolik fart. Kolproduktionen utgjorde
1850 endast 3,4 millioner tons, 1870 29,5,1900 240,8 och 1905 350,8 millioner tons;
järnmalmsproduktionen uppgick 1850 endast till 0,6 millioner tons, 1870 till 1,7, 1900 till
13,8 och 1906 till 25,3 millioner; upptagandet af petroleum började först 1859, 1870
uppgick produktionen till 221 millioner gallons, 1900 till 2,672 och 1905 till 5,658.
En sådan rikedom på alla slags råämnen måste predestinera Förenta staterna till
att blifva världens främsta industriland. Såsom förut nämndt framträdde redan
under kolonialtiden i Nya England och Pennsylvania en begynnande textil- och
metallindustri, och denna gjorde under tiden från 1789 till 1860 mycket betydande
framsteg, men under de senaste årtiondena har utvecklingen gått i ännu mycket
raskare tempo. Landets fortgående uppodling, de rika skördarne, den oupphörliga
invandringen uppdrefvo alltjämt efterfrågan på den inre marknaden, och
järnvägsnätets utbredning möjliggjorde billig frakt af råämnen och fabrikat. Amerikanernas
uppfinningsförmåga, arbetsgifvarnes klokhet, företagsamhet och energi ej mindre än
arbetarnes duglighet och intelligens bidrogo lika mycket som jordens rikedomar till
industriens exempellösa framsteg. Däremot är det omstridt, om och i hvilken mån
den industriella utvecklingen främjats genom statens ingripande. Medan ena sidan
påstår, att den amerikanska näringsflitens höga ståndpunkt skulle varit otänkbar
utan skyddstullar, förnekar den andra tullarnes nytta för industrien. En opartisk
iakttagare skall komma till den slutsats, att många industrigrenar, såsom sidenindustrien,
öfver hufvud ej alls skulle hafva uppkommit utan tullskydd, hvarvid visserligen den
frågan alltid står öppen, om dessa industriers omplantering i amerikansk jord varit
nödvändig eller nyttig. Andra industrier och bland dem de allra viktigaste hafva vida
mer de billiga råämnena, den högt utbildade tekniken samt framför allt de ledande
männens och arbetarnes duglighet än tulltarifferna att tacka för sin framgång, hur
mycket än dessa senare i enstaka fall kunnat bidraga att öka vinsten.
Mest glänsande var järnindustriens framgång, men äfven flere andra, såsom
bomulls-, siden-, läder- och pappersindustrien, hafva företett en förvånansvärd
utveckling. Den amerikanska industrien arbetar mest för inlandets förbrukning, men under
de senaste årtiondena har den äfven upptagit täflingen på världsmarknaden, och
unionen exporterar numera ej blott lifsmedel och råämnen utan äfven fabrikat. Den
förser numera Europas industristater med bomull, koppar, brödsäd och kött och
kämpar med dem om marknaden i den Gamla och Nya världens industriellt mindre
utvecklade land. På denna omständighet beror den dominerande ställning, som
unionen intager i den nutida världshushållningen.
Förenta staternas befolkning, som före inbördeskriget räknade föga mer än 31
millioner, hade 1880 stigit till 50 millioner, 1900 till 76 och uppgick tio år senare
till öfver 90 millioner. Det säger sig själft, att ett land, som har så stor befolkning
och genom tusende band af materiell och andlig natur är sammanknutet med hete
kulturvärlden, ej kan overksamt åse händelsernas gång i den öfriga världen.
Unionen hade alltjämt fasthållit vid sin traditionella politik att icke inblanda sig i
europeiska frågor men också att ej tillåta makter i Gamla världen att utvidga sig på
amerikansk mark eller inblanda sig i de amerikanska staternas inre angelägenheter.
I enlighet med dessa principer nödgade den efter inbördeskrigets slut den franska
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
