Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 3. Staterna i det latinska Amerika
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
120 K. HAEBLER, CENTRAL- OCH SYDAMERIKA.
detta folkrättsvidriga förfarande sken af berättigande begynte Venezuela arbeta för
att den andra internationella skiljedomstolen i Haag måtte antaga en bestämmelse,
enligt hvilken ingen europeisk stat skulle hafva rätt att genom militäriska operationer
understödja sina undersåtars finansiella anspråk gentemot en amerikansk republik.
Ehuru det bland republikerna i det latinska Amerika knappt fanns någon, som
skulle hafva tillåtit sig sådana kränkningar af främmande rättigheter som Venezuela,
så kände de sig dock nästan alla i hög grad tilltalade af fastslåendet af en
internationell rättssats, som afsåg att upplösa det på det ekonomiska området ännu
allestädes starkt kännbara beroendet af den Gamla världens högre kulturutveckling.
Visserligen ställde sig det latinska Amerika nästan ännu mera skeptiskt till den
nordamerikanska systerns bemödanden att draga det närmare sig än gentemot alla
försök till närmanden från den Gamla världens sida. Men utsikten att genom
internationell rätt blifva satt i tillfälle att förgripa sig på främmande kapital syntes
dem alla så lockande, att de understödde yrkandet, ehuru det utgick från en
regering, som icke ens i Amerika åtnjöt någon synnerlig aktning. Att det trots detta
ej blef antaget, kunde förutses; men vare sig det nu skall återkomma på nya
fredskonferenser eller ej, skall det säkerligen likaså litet försvinna ur de sydamerikanska
republikernas politiska katekes som Monroe-doktrinen ur Nordens.
I Brasilien hade den monarkiska statsformen bibehållit sig trots det
republikanska grannskapet. På Pedro I, grundläggaren af Brasiliens själfständighet, hade
1831 följt hans son, Pedro II. Under denne upplyste och strängt författningstrogne
monark åtnjöt Brasilien ett vida större mått af medborgerlig frihet än samtidigt
flertalet af de latinska republikerna. Men för de sydamerikanska republikanerna
betydde saken på långt när ej så mycket som formen. De begagnade därför en kon^
flikt rörande slafemancipationen till att bringa kronan i motsats till folkets
skenbara majoritet för att sålunda få ett konstgjordt berättigande att upphäfva
monarkien, och sålunda förvandlades äfven Brasilien till en förbundsrepublik (1889). Härpå
följde en lång period af inbördeskrig hvarunder äfven Brasilien fick göra
bekantskap med militärdiktaturens välsignelser, förstörde sina finanser och såg alla
förvaltningens grenar öfversvämmade af ämbetsjägare. Den medborgerliga friheten
handhades sedan äfven i Brasilien efter nationalistisk uppfattning, och företagare af
främmande härkomst fingo här som i Venezuela röna följderna däraf. Därtill kom?
att Brasilien anslöt sig till de amerikanska republikernas förbund mot Chile och
därigenom hart när frambesvor en fara för den internationella freden på den
sydamerikanska kontinenten.
Så föga välsignelsebringande segern öfver de förenade makterna Peru och
Bolivia varit för Chiles inre utveckling, hade den dock gjort republiken till föremål för
’grannarnes beundran och afund. I känslan af sin militära makt vårdade sig Chile
just ej om att visa de andra staterna något tillmötesgående. Då Peru var alldeles ur
stånd att betala den godtgörelse, det eventuellt hade att betala för återvinnande
af den förlorade provinsen Tacna, lät Chile ej heller den fördragsmässigt
bestämda folkomröstningen ega rum. Lika hänsynslöst ställde det sig gentemot
Argentina under förhandlingarne om gränsen i Anderna, och till och med efter ett
skiljedomsutslag 1896 af konungen af England kunde denna sak ej bringas till
definitiv uppgörelse. År 1900 hade det så när kommit till krig mellan de båda
staterna, och Argentina slöt för den skull ett förbund med Brasilien, Peru och
Bolivia. Lyckligtvis segrade på bägge sidorna den lugna öfverläggningen öfver
ögonblickets upphetsning. Den mångomstridda andiska gränsen reglerades omsider genom
ett fördrag af 1903 på sådant sätt, att nationalkänslan på bägge sidor om
vatten-delaren skonades, och sålunda förebyggdes ett krig, som säkerligen endast skulle
hafva föranledt våldsamma skakningar i alla de deltagande landen.
De latinska republikernas misstro mot Nordamerikas Förenta stater är
otvifvelaktigt alltför väl grundad. Att de Panamerikanska kongresserna med de därur
framgångna Sträfvandena att åstadkomma en närmare sammanslutning i hufvudsak
endast syftade till att med utträngande af europeisk konkurrens bringa de
sydamerikanska staterna i ekonomiskt beroende af unionen och bereda dess
uppblomstrande industri nya afsättningsområden, var så påtagligt, att det trots alla lockande
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
