Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 2. Internationell politik 1815-1825.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
INTERNATIONELL POLITIK 1815-1825.
129
spanska författningen redan förut burit frukt. I Neapel hade det restaurerade
konungadömet visserligen lemnat Code Napoleon oantastad. Men när Ferdinand IV från
sin tillflyktsort Sicilien återvändt till fastlandet, hade han af den folkrättsligt erkända
titeln »konungariket Båda Sicilierna» dragit den slutsats, att den fria författning, som
han 1812 under engelskt inflytande gifvit sicilianerna, borde anses förfallen. Den tröge
och obildade monarken visste dock snart att genom egna och medhjälpares missgrepp
göra sitt envälde hatadt. Utan intresse för folkets väl och i misstänksam
ringaktning för bildade och bepröfvade krafter i här och flotta sökte han ett stöd hos
klerus. För öfrigt värderade regeringen endast förtjenster om kronans innehafvare
och ådrog sig förakt genom hemliga förbindelser med röfvare. Under det franska
herraväldet i Italien hade
fattning (3 juli 1820). Till
förföljda patrioter bildat
det hemliga Carbonari- eller
Kolare-förbundet, som
sedan fick betydande
spridning och nu äfven fann
insteg i hären, sedan det
börjat svärma för Italiens
enhet och frihet. Hvarken
Carbonaris motsats
»Kopparslagaresekten »
(Gälde-rari) eller borgarmiliserna
utgjorde någon hämsko på
denna rörelse, hvars
ledare, förutvarande muratska
officerare, advokater,
konstnärer och yrkesidkare,
uppställde krafvet på en
författning som lösen. Vid
underrättelsen om revolutionens
framsteg i Spanien
uppstod under ledning af
hemliga Carbonari, bland
hvilka general Pepe var den
viktigaste, en rörelse i
hären, som ledde till
proklamerande af 1812 års för-
följd af truppernas affall
såg sig konung Ferdinands
äldste son, hertigen af
Kalabrien, hvilken för
tillfället förde regeringen som
generalståthållare, redan
fyra dagar senare nödsakad
att erkänna författningen,
och den skräckslagne
konungen måste finna sig i
allt och besvor
författningen, som reviderades
genom en
nationalrepresentation. Sicilien reste sig för
att återställa sin förra
författning och tillika slita
sig lös från Neapel och
kunde endast med vapenmakt
bringas till underkastelse.
Dessa händelser, som
på andra håll
kompletterades, genom politiska mord,
voro nog för att af den
europeiska ordningens krönta
väktare uppfattas som ut-
Joh. Anton grefve
Kapo-distrias.
Kopparstick af Johann Friedrich Bolt. .
slag af ett organiseradt
om-störtningsarbete. Den ryske tsaren, som hade ett egennyttigt intresse för Spanien, skulle
i mars 1820 gärna hafva kastat in stormakternas inflytande mot militärrevolutionen i
detta land. Om England och Österrike af olika orsaker varit emot saken, så antog den i
Metternichs ögon genast ett nytt utseende, när grundvalen för Österrikes ledande
maktställning i Italien syntes hotad genom tilldragelserna i Neapel, som gåfvo anledning
att befara förgreningar af Carbonari i de andra italienska landen och planer på
nationell enhet. Allra helst skulle man i Wien hafva inskridit på egen hand.
Frankrike skulle gärna hafva sett den osaliga cortesförfattningen ersatt med en lämpligare,
om ej dess medling omöjliggjorts genom konungens och de neapolitanska liberalernas
för-blindelse. Och jämväl den ryske tsaren, som äfven lyssnade till den författningsvänlige
grefve Kapodistrias, måste först göras uppmärksam på en annan sida af saken. På
kongressen i Troppau, där de tre östmakternas monarker infunno sig personligen, medan
England och Frankrike skickade sändebud, var det i början klent beställdt med
endräkten. Först när Metternich afgjordt vunnit tsaren för sin uppfattning, förenade sig de tre
östmakterna den 19 november 1820 i ett protokoll, som tjenade till grundval för en
senare rundskrifvelse, om fastställandet af en mycket säregen
interventionsgrundsats. En till den europeiska alliansen hörande stat - hette det -, som genom
revolution undergick förändring af sitt inre tillstånd, upphörde därigenom att vara
medlem af alliansen och förblefve därifrån utesluten, tills dess tillstånd lemnade ga-
Vårldshistoria VI.
17
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
