Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 9. Andliga makter i restaurationens tidsålder.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ANDLIGA MAKTER I RESTAURATIONENS TIDSÅLDER.
155
lagstiftning, blef en målsman för stilleståendet inom statslifvet. Romantiker af
känslodrift var Adam Muller och af förståndsskäl hans vän F. von Gentz,
som ur förrådet af medeltida föreställningar upptog läran om historiskt
framväxta författningar i motsats till den uppfattning af staten, som hyllades af den
franska revolutionens konstituerande nationalförsamling och som på den tiden
företräddes i historiska framställningar, juridiska utredningar och politiska tal af den
outtröttlige Freiburg-professorn Karl von Rotteck.
Denne förblef långt framåt den firade föregångsmannen för liberala folkvänner.
De båda förstnämnda stå i visst hänseende i tacksamhetsskuld till Bernpatriciern
K. L. von Haller, som redan 1808 och sedan 1816 genom sin höglärda
»Statsvetenskapernas restauration» riktat eftertryckliga slag mot Rousseaus lära om
naturtillståndet och statens uppkomst genom fördrag på grundval af foJksuveräniteten. Enligt
Hallers mening hör
staten till fursten, är hans
arfvedel, och det beror af
honom allena, i hvad mån
undersåtarnes behof
skola hänföras till
statsändamålen. Ty dessa bo
där endast med furstens
tillåtelse och hafva därför
att vara honom
underdåniga, betala honom skatt
och underkasta sig hans
personliga tjenare,
ämbetsmännen. Fursten är
ej, såsom Fredrik II sade,
statens utan sin egen
förste tjenare. Det hörde
tiden till att en sådan
lära, så afgjordt
oförenlig den var med
medborgerlig frihet i modern
mening och med hvarje
författningslif, skulle
vinna mycket bifall i infly-
Franz Grillparzer.
Teckning efter naturen af A. Dauthage.
telserika kretsar, och till
och med en så begåfvad
man som konung Fredrik
Wilhelm IV af Preussen
såg i denna medeltida
tankebild det
kristligt-germanska statsideal, till
hvilket han ville så
mycket som möjligt närma
sitt eget land.
Idealfilosofien
sträfvade att i stora system
omspänna tillvaron och
dess gåtor. Hvad Fichte
och Schelling i
vetenskapligt hänseende
uträttat under sin tidigare
epok, hör till föregående
tid. Schellings
naturfilosofiska lära har inom
Tyskland haft ett
ödesdigert inflytande på
benägenheten för konstruk-
tion inom medicinska
och naturvetenskapliga kretsar. Den tredje i de stora systematikernas krets, Hegel,
hör genom sin verksamhet efter kallelsen till universitetet i Berlin (1818 till 1831) helt
och hållet till här ifrågavarande tidrymd. Som bekant blef hans filosofi den härskande
under hans lifstid, och det i sådan grad, att t. ex. Schopenhauers åskådning nästan
blef fullständigt obeaktad. Först genom lärjungarnes motsatta uppfattningar af
mästarens djupsinniga men konstlade system bröts förtrollningen. För vetenskapen ligger
Hegels största förtjenst i hans till Herder sig anslutande betonande af utvecklingen i
tingen. Däri ligger tillika en möjlighet till utveckling af hans lära. I allmänhet gällde
denna i den preussiska regeringens ögon som ett mäktigt bålverk för det bestående.
»Det verkliga är förnuftigt.» -Staten gällde som en sammanfattning af alla sedliga
ändamål, något som visserligen uteslöt Haller men å andra sidan äfven kunde
uppställas gentemot såväl Rousseaus inlägg som den tysknationella strömningen. Vida
mindre betydelsefullt var Schleiermachers system, men dess viktigare var hans
verksamhet, särskildt för de germanska folken, ett utsäde, som oupphörligt alstrar nya
frukter. Man har kallat Schleiermacher ett religiöst geni. I själfva verket har han
räddat religionen öfver från vetandets och handlandets områden till individens
känslovärld. I dogmen kunde han alltid endast se abstraktioner ur det religiösa
lifvets historiska förlopp men ingalunda trons eget väsen.
Men hvad Schleiermacher och hans skola ville göra till religionens innehåll, var
lika litet som den ännu alltjämt fortlefvande gamla rationalismen i stånd att tillfreds-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
