Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 9. Andliga makter i restaurationens tidsålder.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
160 H. ULMANN, EUROPA UNDER REAKTIONENS TIDSÅLDER.
Äfven i de praktbyggnader, som konung Ludvig I uppförde i Munchen till
förvaring af bildverk och målningar, firade en något stel hellenism triumfer. Miinchens ej
mindre än Berlins senare omskapande till ett konstcentrum bestämdes dock mest genom
måleriet. Detta ställdes inför romantiska åskådningar, ämnen och former i den af
bröderna Boisserée åstadkomna tafvelsamlingen af gamla tyska mästare, som, länge
beundrade, till sist hamnade i Munchen. Denna utveckling gynnades af tidens religiösa och
nationella stämning. - Men redan långt förut hade en krets af
konstentusiasme-rade unga tyskar i Rom mottagit betydelsefulla impulser. I kyrklig-rättrogen
bundenhet gingo dessa »nazarener» naturen förbi för att åstadkomma en konstens
pånyttfödelse genom obetingadt uppgående i trecentos trosinnerliga måleri i Umbrien
och Toskana. Stora mål uppställde de för sig, de ville förbinda måleri med
byggnadskonst i dessa gamla italienares mening, såsom deras fresker i Casa Bartholdy
(nu i Berlin) och Villa Massimi utvisa. Men det låder något onaturligt vid deras
verk. Dock var det endast en bland dem, som kvarblef på detta utvecklingsstadium,
den till katolicismen omvände Friedrich Overbeck, för hvilken konsten uteslutande
blef en harpa till Herrens lof. Den främste i denna krets, Peter Cornelius, kunde
längre fram föreviga sin konstnärliga idérikedom i gripande kompositioner och med
genialisk karakterisering af många bland sina gestalter. Men ehuru denne mästare
ingalunda stod främmande för antikens höghet, framhärdade han under
förtrollningen af sina ungdomsideal och kom i målerisk-koloristiskt hänseende efter sin
uppgift. På grund af det djupa intryck hans personlighet och verk gjorde på
lärjungar och dilettanter blef den väg, på hvilken han slagit in, ändock af betydelse
för den tyska konstens vidare utveckling.
På 1820-talet begynte uppblomstringen af skolan i Dusseldorf; dess verk präglas
af lyrisk innerlighet eller ock af skalkaktig humor. I norra Tyskland förde tidens
romantiska drag på landskapets område till beaktansvärda naturstudier i
stämningsmåleriets anda.
Under den följande tiden utbildades den monumentala konsten i fråga om figur
-och landskapsmålning genom Cornelius’ lärjunge Kaulbach och den från Koch
utgångna Friedrich Preller. I Berlin mognade i all stillhet Adolf von Menzels
realistiska talang. Till så olika resultat ledde på den tiden oppositionen mot regeltvång
och formalism i olika land.
Inom det vetenskapliga området hafva den filosofiska världsåskådningen och de
politiska statsteorierna redan i det föregående behandlats. Därutöfver har fredstiden sett en
ofantlig mängd stora män framträda inom fackvetenskaperna, framstående arbetare
för vetandet i och för sig men äfven för litteraturens och det praktiska lifvets
befruktande. I huru hög grad romantikens impulser utvidgat synkretsen inom de
humanistiska vetenskaperna, låter sig ej med några få ord uttryckas. Ett
oförgätligt resultat häraf är, hvad Savigny och andra den historiska rättsskolans grundläggare
med utgångspunkt från Scheliings organiska statuppfattning uträttat för
rättsvetenskapen. Jämte det filologien i Tyskland utvecklade sig till fornkunskap, uppväxte
den tyska språkvetenskapen ur kärleken till det folkegna. Språkhistoria och
språklära, rättsantikviteter och kvarlemningar af den naiva folkandan bearbetades med
samma öfverlägsenhet af Jakob Grimm, vid hvars sida Wilhelm Grimm och
Lach-mann, Nibelungenlieds stridbare kritiker, framträdde. En tysk, Diez, betraktas äfven som
grundläggare af de romanska språkens filologi. Genom det från England kommande
sanskritstudiet, som i Tyskland fullföljdes af Bopp, banades väg för den nya
jämförande språkforskningen, medan fransmännen skapade egyptologien och vågade
försöket att dechiffrera kilskriften. Wilhelm von Humboldt sökte i djupgående
forskning spåra det hemlighetsfulla sammanhanget mellan språkens och mänsklighetens
utveckling.
Ännu mer än inom språkvetenskapen hafva tyskarne varit föregångsfolket inom den
egentliga historieskrifningen. Hvad romantiskt påverkade andar, såsom
fransmannen Thierry och tysken Raumer, uträttat på detta område, uppväger dock icke på långt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
