Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 10. 1830 års omhvälfning i och utanför Frankrike.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
166
H. ULMANN, EUROPA UNDER REAKTIONENS TIDSÅLDER.
Det ärkebiskopliga palatset
plundras den 29 juli 1830.
Originallitografi
af Victor Adam.
Tillika med detta tillkännagifvande afgick till generalståthållaren en uppfordran
att utropa hertigen som konung Henrik V. Men på sina vänners råd beslöt Ludvig
Filip att ej taga någon hänsyn till dessa konungens steg. Hans upprepade
bedyranden, att han efter förmåga skulle bevaka hertigens af Bordeaux rättigheter som
Henrik V, förtjenade tilltro endast intill det ögonblick, då han kom till samverkan
med den af Lafayette företrädda riktningen. Det syntes ej möjligt att ens för en tid
ställa de revolutionära krafterna i ordningens tjenst, ifall Orleans ej skulle vara
något annat än den legitime förmyndaren för den lille Bourbonen, som hängde i
kjolarne på sin moder, den strängt legitimistiska hertiginnan af Berry. Med allt
sitt sinne för korrekthet kom Ludvig Filip under eggelserna af successiv
framgång och af sin familjs påtryckningar snart därhän att rikta sin blick på det
högsta målet.
Redan den 3 augusti började han bana sig väg till tronen, då han genom en
militärisk-revolutionär kravall sökte skrämma bort exkonungen, hvilken som ett slags
skyltvakt för sin sonson ännu kvardröjde i S:t Cloud med sina trogna trupper. Och
då han samma dag öppnade kamrarne, meddelade han visserligen konungens och
dauphins afsägelse men icke förutsättningen för hela akten eller hertigens af Bordeaux
erkännande. Trots fiktionen af en genom hela konungafamiljens aflägsnande från
Frankrike uppkommen tronledighet blef den krona, som den 9 augusti
öfverlämnades åt Ludvig Filip såsom fransmännens konung, ett utflöde af nationens vilja,
såsom folksuveränitetens anhängare tänkt sig saken. Det var enligt denna folkvilja,
d. v. s. uteslutande i kraft af den fördragsmässigt öfverenskomna och besvurna
kartan, hvilken ställts under skydd af nationalgardet och alla medborgare, men ej på
grund af någon egen rätt, som Ludvig Filip besteg tronen.
Det nya konungadömet Orleans, symboliseradt genom den nationella trikoloren,
får liksom det engelska efter 1688 hvarken suspendera lagar eller dispensera från
dem. Men bortsedt från sådant maktmissbruk bibehåller konungen hela den
verkställande makten, däri inbegripen rätten att utnämna ministrar. Katolicismen gällde
icke vidare som statsreligion utan som de flesta fransmännens religion. Som vik-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
