Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 11. Tyskland och Schweiz till 1840; England till periodens slut.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
176
H ULMANN, EUROPA UNDER REAKTIONENS TIDSÅLDER.
Bättre lyckades det nya parlamentet inom andra områden i sitt bemödande att
afhjälpa gamla missförhållanden. Så upphäfdes 1834 negerslafveriet i de engelska
kolonierna mot skadestånd till slafegarne, och likaså reformerades Indiens förvaltning.
Den lokala fattigvården, som blifvit till åtlöje, omdanades i centraliserande riktning,
stadsförvaltningen moderniserades, och en svag början gjordes med införandet af
statsunderstöd till skolväsendet. Längre fram infördes register öfver »civilstånd»
och fakultativt civiläktenskap för dissenters. Framför allt påkallades statens
ingripande af det fruktansvärda elände, som rådde bland den i de nya fabrikscentra
sammanträngda arbetarbefolkningen. Endast en ringa del af industrialismens
skuggsidor afhjälptes genom en viss inskränkning af det billiga barnarbetet i fabriker
och genom upprättandet af offentlig fabrikinspektion.
Steg för steg hade sålunda den stora parlamentsreformen genom sina frukter i
handling ådagalagt sin befogenhet. Ännu starkare framträdde sträfvandet att lämpa
sig efter tidens kraf, sedan
Vilhelm IV 1837 efterträdts
af sin brorsdotter Viktoria,
som 1840 förmäldes med
prins Albert af
Sachsen-Koburg. I motsats till det
sansade reformarbetet
framträdde nu en mera radikal
och hänsynslös riktning i
den så kallade
kartiströrel-sen (1836-1840). Krafvet
på en demokratisk »karta»
med allmän rösträtt, sluten
omröstning, lika valkretsar,
riksdagsmannaarvode och
årliga parlament
framställdes under allahanda våld-
Richard Cobden.
Målning af L. Dickinson.
samheter på massmöten i
jättepetitioner och i hotelser
att inkalla ett
national-konvent. De agitatoriskt
upprörda industriarbetarne,
som delvis organiserat sig
i fackföreningar för
framtvingande af högre löner,
framdrefvos af
förhoppningen att tillika med
politisk makt eröfra
möjligheten att förbättra sin
ekonomiska och sociala ställning.
Det var detta, som kom
människovänner, sådana
som Kingsley och Carlyle,
att döma skonsamt. De
härskande klassernas egoism sträfvade ännu emot att erkänna det onda; de ville ej
medgifva, att maskinarbetets utveckling fört med sig en beklagansvärd återgång för
arbetarbefolkningen i både fysiskt och moraliskt hänseende. De menade, att man icke finge
genom humanitära lagstiftningsåtgärder, t. ex. genom arbetstidens förkortande, inskränka
»arbetarens kapital», d. v. s. hans arbetskraft och därmed också möjligheten för honom
att genom besparingar vinna ekonomiskt oberoende. Ökade produktionskostnader
för de viktigaste varorna och därmed äfven tillstoppandet af källan för det nationella
välståndet uppställdes som skräckbilder. Minskade löner och - i stället för
arbetarnes förmenta moraliska höjande - tätare krogbesök skulle, sade man, ofelbart blifva
följden af en inskränkning i det fria arbetsaftalet. Man förmådde ännu icke höja sig
till den insikten, att samhället först då kunde känna sig tryggt, när det lyckades att
i sedligt, andligt och materiellt hänseende minska den djupa klyfta, som skilde
fabriksarbetarne från de rika fabrikanterna.
Därför stodo dessa arbetare och i synnerhet de bland dem, som hyllade
kartis-men, till en början främmande för de industriella kretsarnes sträfvan att utsträcka
sitt sedan 1832 ökade politiska inflytande på landets handelspolitik. I själfva
verket var striden mot spannmålstullarne i första rummet en det borgerliga kapitalets
kamp mot den adliga jordegararistokratien. Det idealistiskt humanitära draget, som
hos Cobden och mången annan ledare utvecklades till verkligt intresse för den
nödlidande mängden, fattades hos flertalet af deras förmögna anhängare inom
medelklassen.
Richard Cobden har som banbrytare för absolut -frihandel och internationell
fredspolitik en betydelse, som går längre än hans verksamhet enbart för England.
Han var en man med fast öfvertygelse, färdig att offra sig själf, sin hälsa och sin
förmögenhet för att främja mångas väl. Hans politiska verksamhet började efter
1838 års stora handelskris, som i förbindelse med en likartad kris i Amerika och
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
