Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 11. Tyskland och Schweiz till 1840; England till periodens slut.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
178 H. ULMANN, EUROPA UNDER REAKTIONENS TIDSÅLDER.
inhemsk missväxt hade till följd, att sädesprisen stego, lönerna sjönko, ja, att många
fabriker stängdes. Modlöshet, nöd, hotande hungersnöd riktade blickarne på de i
jordegarnes intresse verkande spannmålstullarne, hvilka nu fingo bära skulden för
den onaturligt dyra tiden, ehuru de sedan 1828 ej vidare hade en rent prohibitiv
utan endast protektionistisk karaktär. Med grundandet af anti-corn law-league begynte
en med alla lagliga och konstitutionella medel verkande agitation, som efter 1839
uppdref ett stigande jäsning i landet. Man tillgrep de mest drastiska medel för att
åskådliggöra missförhållandet. Man tryckte tabeller, där pris och vikt på engelskt
och amerikanskt bröd sammanställdes, ja, man bakade bröd, sådana de voro med
och sådana de skulle vara utan tull. Medan det anglikanska prästerskapet efter
gammal tradition höll med the landlords, predikade dissenters, att sädestullarne stredo
emot Guds ord. Tack vare de för ligans sak varmt intresserade industriidkare
hade man god tillgång på penningmedel, och genom tal, flygskrifter och tidningar
utbreddes rörelsen mot »utsugare»-falangen i allt vidsträcktare kretsan Att
fabrikanterna voro eld och lågor för saken, sammanhängde därmed, att de nu vunnit
en ekonomisk styrka, som satte dem i stånd att reda sig utan skyddstullar. För
öfrigt antogo de, ätt införseln af främmande spannmål skulle underlätta arbetarnes
uppehälle och därigenom göra arbetslönerna billigare. Slutligen höllo de för
sannolikt, att tillökningen i utländsk införsel skulle föra med sig förökad utförsel af
engelska produkter.
Skärpan i motsatserna tycktes ej lemna någon utväg öppen, i synnerhet sedan
en af den liberala regeringen 1841 föreslagen, tämligen obetydlig tullreduktion
förkastats af parlamentet. Vid de nya valen segrade tories, och därpå följde för
första gången under Viktoria en konservativ ministär. De gamla partinamnen tories
och whigs hade nämligen efter rösträttens utvidgning blifvit för trånga och begynte
småningom träda tillbaka för de på fastlandet brukliga partibeteckningarne. Ledningen
af det nya kabinettet öfverlemnades åt sir Robert Peel, en pålitlig konservativ
statsman och en god tory, om också utan partisinnets halsstarriga trångsynthet. Men
Peel var framför allt en själfständigt tänkande statsman i stor stil, en man med
insikt och mod att upptaga oafvisligt framträngande problem till
skärskådande från synpunkten af landets väl och att oberörd af gammal schablon verka
för deras lösning. Utan tvifvel skulle han försvara nedårfda rättigheter mot
anstormande nyhetsifrare, men han lärde sig under loppet af några år inse
omöjligheten att lefva bara på negation. Och då gick han beslutsamt till verket.
Anti-corn /aip-rörelsens framgångar inom och utanför parlamentet, den offentliga
meningens upphetsande genom långvarig agitation, från tecirklar till massmöten, och
slutligen 1845 års missväxt, som skaffade Cobden och hans vänner nya anhängare bland
landtarbetarne, gåfvo den yttre anledningen. Dessutom hade nu äfven de kartistiska
fabriksarbetarne blifvit vunna för tullarnes afskaffande.
Redan förut hade Peel gifvit finanserna en fast ryggrad genom införandet af en
inkomstskatt. Därefter skred han till verket att genom nya tariffer (1842 och 1845)
nedsätta, delvis alldeles afskaffa de flesta tullarne, i synnerhet tullarne på råämnen
och halfFabrikat. Hvad som stod kvar, var en moderat skyddstull liksom
differential-tullar till förmån för kolonierna, i motsats till Gobdens radikala yrkande att
fullständigt uppgifva kolonierna och i hvarje fall afskaffa alla slags skyddstull. Endast
med reservation kan man alltså tala om införandet af frihandel. ’Och lika litet
var det Peels mening att låta spannmålstullarne i ett slag försvinna. Men med hänsyn
till potatissjukan (1845) i Irland och många delar af England var han besluten att steg
för steg men definitivt göra slut på detta monopol. Men denna verkliga
statsmanna-hållning fann icke stöd hos hans kolleger, som ej vågade vara med om sin ledares
»affall» från de vid de senaste valen ånyo sanktionerade partigrundsatserna^ Peel
trädde därför tillbaka* Men sedan whigs’ ledare afböjt posten med hänsyn till tories’
öfvervikt i underhuset, inlät sig Peel, med ett till någon del förändradt kabinett,
på vågstycket att med understöd af frihandlarne och de med honom röstande whigs
aftvinga flertalet af sina partivänner offret af deras öfvertygélser och d öra s
intressen. De senare funno sig mestadels i det oundvikliga. Men först efter en hård
parlamentarisk strid (1846) genömdrefs spannmålstullarnes successiva upphäfvande
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
