Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 14. Österrike, Preussen och Tyskland på 1840-talet.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
194 H. ULMANN, EUROPA UNDER REAKTIONENS TIDSÅLDER.
tullföreningens utsträckning till hela förbundet, allt planer, hvilkas genomförande skulle
hafva ledt till att det specifikt preussiska uppgått i Tyska förbundet. Och dessa tankar
voro icke behäftade med någon tanke på preussisk hegemoni. Hvarken det österrikiska
husets gamla ärevördiga företräde i rang eller förbundsfurstarnes
suveränitetsrättigheter skulle minskas annorledes än till det gemensamma bästa. Men icke ens så
kunde han öfvervinna det i sakens natur liggande motståndet i Wien och
annorstädes. Samme Fredrik Wilhelm, som genom sin personlighet utöfvade en
oemotståndlig trollmakt på de mest upplysta andar, blef från tronen sedd oförstådd och
skildes från sitt trogna, högt utvecklade folk genom en klyfta af åskådningar och
missförstånd. Den just för den preussiska hufvudstaden så betecknande och ännu
mot slutet af föregående regering framträdande patriarkaliska vördnaden för konungens
person och för hans anhöriga började i viss grad svikta. Denna motsats har också
gjort, att hans otvifvelaktiga förtjenster inom konstens område, t. ex. genom
återupp-förandet af Kölndömen, klart framträdt först för en senare tid.
Det öfriga Tyskland rönte ingen direkt politisk inverkan af det, som försiggick
inom eller genom Preussen. De, som tänkte sig den preussiske konungen som
Tysklands ledare, förutsatte ännu, hvad man betecknade som Preussens uppgående
i Tyskland, och ryggade tillbaka för Tysklands anslutning till den organiserade
staten Preussen. Dess mer förvirrande eller sporrande måste de fullkomligt
oförstådda felgreppen af en person som Fredrik Wilhelm inverka på de politiskt vakna.
Så gick då den tyske anden olika vägar. Till följd af furstarnes suveränitetsmani
utan någon trygghet i nationellt hänseende, utan någon garanti för konstitutionella
framsteg inom de särskilda staterna och ställd under den för tidens kraf främmande
förbundsdagens tuktoris, eftersträfvade den liberala meningen på landtdagarne en
tysk folkrepresentation till skydd för den författningsenliga friheten. I Baden och
Sachsen funnos mindre grupper, som i hemlighet svärmade för republiken.
Sedan 1839 hade det åter kommit rörelse i det politiska lifvet. Den liberala
oppositionens ledare på landtdagarne - konstitutionella som radikaler - började
regelmässigt sammankomma för att aftala förestående mått och steg. Äfven
natur-forskarmötena och 1840-talets germanistmöten fingo en politisk bismak, i det att
tyskar från alla land därigenom kommo i beröring med hvarandra. Likaså bidrogo
nog rörelserna inom det religiösa området att närma sinnena inbördes. Det blef
icke heller alldeles värdelöst för nationen, att från Heines tid dess diktare togo
befattning med politiken. Trots sångarnes inbördes olikhet träffade dock Hoffmann
von Fallersleben, Herweghs och Freiligraths angrepp samma sårbara punkt. Så
hade en rätt stor del af dem, som fått någon anstrykning af bildning, på ett eller
annat sätt dragits öfver till oppositionen mot det bestående, delvis i afvaktan på
viktiga händelser vid Ludvig Filips död. Symptom af ett ännu obestämdt missnöje
voro sådana utbrott som Leipzig-revolten 1845 och framför allt borgarnes och
studenternas resning i Munchen 1847 mot den förut ganska väl lidne kunglige beskyddaren
af den fräcka dansqrskan Lola Montez. Auktoritetens spänstighet gaf här och där
kännbart efter, då de styrande knappast vågade räkna på sina undersåtars
redobo-genhet, ifall fara hotade utifrån. Det var icke för rö skull, som Fredrik Wilhelm
sedan slutet af år 1847 började i Wien yrka på en reformering af förbundet.
Mångahanda tecken, inifrån som utifrån, manade till en fastare sammanslutning.
Rättskränkningen i Krakau, tillspetsandet af den ödesdigra schleswig-holsteinska frågan,
de motsatta tendenser, som bekämpade hvarandra i Schweiz - allt detta bidrog att
sätta oro i sinnena. I Italien växte jäsningen. Allt hetare blefvo hufvudena, allt
högre ljödo de varnande rösterna ur folket. På ett möte af liberala märkesmän i
Heppenheim 1847 framställde en af de närvarande det krafvet, att den
preussisktyska tullföreningen skulle utbildas med ett vid sidan af regeringarne ställdt
tullparlament såsom kärnan i ett nytt Tyskland. I början af februari 1848 uppställde
en deputerad i badensiska landtdagen fordran på en folkrepresentation vid
förbundsdagen.
Ett nytt näringsämne för tysk nationalkänsla hade yppat sig, då (1846) gamla
tysk-danska motsatser hotade att fördjupa sig till en internationell konflikt.
Schleswig-Holsteins ställning till Danmarks krona var ett arf från det förgångna och
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
