Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 17. De gamla makternas sammanstörtande i Centraleuropa.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
DE GAMLA MAKTERNAS SAMMANSTÖRTANDE I CENTRALEUROPA.
217
»Galleri af berömda och beryktade män».
Samtida karikatyr.
ryckte närmast med sig journalister, studenter och handtverksarbetare men
omfattade utan tvifvel äfven många välmående medborgare, om också endast som
samtyckande och eggande.
I ett nu reste sig barrikader på de gator, som utmynnade mot det af trupper
omslutna slottet. Trots ett segt motstånd trängde de af general Prittwitz
kommenderade trupperna segerrikt fram under nattens gatustrider, och det kunde efter
mänskligt bedömande ej råda något tvifvel om utgången. Konungen befann sig i
det oförlikneligt gynnsamma läget att kunna med ånyo befäst makt upptaga, hvad
sundt fanns i folkets önskningar, till organiskt införlifvande i den monarkiska
statskroppen. Det är Fredrik Wilhelm VI:s historiska skuld, att han icke kunde förmå
sig att begagna ögonblicket. Mänskligt sedt är det endast alltför begripligt,
huruledes han, sliten fram och tillbaka mellan motsatta känslor, påverkad af olika slags
inflytelser och synpunkter, i den patriarkaliska och dock stötande proklamationen
till sina kära berlinare tidigt på morgonen den 19 mars anbefallde de segrande
truppernas återtåg under förutsättning af barrikadernas borttagande. Efter hans
mening skulle truppernas återtåg icke gå längre än till platsen kring slottet. Men
Prittwitz hade från början ansett denna ställning ohållbar, förmodligen emedan ett
stillastående öga mot öga med segerberusade barrikadkämpar vore olidligt, så länge
man icke kunde räkna på tillåtelse af den nedbrutne konungen att bruka vapen.
På hans order fortsattes återtåget vid middagstid till kasernerna och snart ut ur
staden med kvarlemnande endast af en obetydlig besättning på slottet. I
hufvudsak var konungaparets säkerhet därför lagd i händerna på den nu med konungens
bifall inrättade borgarmilisen. Här är ej utrymme att utförligare skildra den
förödmjukande situation, i hvilken konungen under de följande dagarne flere gånger
såg sig försatt gentemot förbittrade revolutionärer, hans halft framtvungna hyllning på
slottsgården för de fallna barrikadkämparne och hans deltagande i det braskande
likfärdsfirandet.
Betydelsefullare voro de medgifvanden, som aftvungos monarken och för hvilka
den nya ministären under ledning af grefve Arnim-Boitzenburg ej förmådde skydda
honom. En amnesti återgaf de nationella polska rörelserna i Posen deras borna
ledare genom att frigifva fängslade polackar. Den 21 mars red Fredrik Wilhelm,
smyckad med de svart-röd-gyllene färgerna, genom gatorna och tillkännagaf i upprepade
tal till studenterna och andra sitt beslut att för farans dagar taga Tysklands
ledning i sina händer. En proklamation »Till mitt folk och den tyska nationen»
utförde detta närmare med den förklaring, att Preussen för framtiden uppgick i
Tyskland. Att detta mindre, än man förmenat, innebar ett nytt system, framgår af
öfverensstämmelsen i denna tankegång med proklamationen af den 18. Det hette
nämligen, att tyska furstar och ständer den 2 april skulle sammanträda med den
förenade landtdagens organ till en provisorisk tysk ständerförsamling för att fatta de
erforderliga besluten. Alltså var det i bägge fallen fråga om ständerdelegerade jämte
furstarne. Mera karakteristisk var den dubbla uppgiften för denna rådplägning att
uppställa en folklig förbundshär och proklamera väpnad neutralitet. Införandet af
konstitutionell ministeransvarighet uti öfvades än en gång.
Världshistoria VI.
28
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
