Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Revolution och reaktion. - 1. Den tyska nationalförsamlingen i Frankfurt am Main och den revolutionära rörelsens återgång i Tyskland, 1848-1849.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Franz Christophe del.
1. Den tyska nationalförsamlingen i Frankfurt am Main och den
revolutionära rörelsens återgång i Tyskland, 1848-1849.
Siciliens resning mot konung Ferdinand II:s antinationella och despotiska
politik hade inledt det stormiga året 1848. Några veckor senare steg oppositionen i
Paris från reformbanketternas talartribuner i vapenrustning ned till boulevarderna.
Under inflytande och efter förebild af händelserna i Frankrike kom det i mars till
uppror i Wien och Berlin, och i båda städerna störtade de gamla historiska makterna
samman under trycket af en våldsam folkvilja. På Stefanstornel i Wien liksom
på förbundsdagens palats i Frankfurt svajade flaggor med Burschenschaffs dittills
förföljda färger svart, rödt och guld. Förberedd af den filosofiska och litterära
rörelse, som inledts af »det unga Tyskland», hade öfverallt i tyska land vaknat en
längtan efter en tidsenlig omgestaltning i statsrättsligt och politiskt hänseende. Ett
parlament skulle genomföra Tysklands enhet i frihet, men på samma gång skulle
äfven lika rättigheter beredas och garanteras alla medborgare i de särskilda staterna
genom en ny eller med nya och ökade befogenheter utrustad folkrepresentation.
Den politiska rörelsen skulle dock på egen hand icke hafva förmått att så mäktigt
skaka det bestående, om icke samtidigt den sociala frågan trädt i förgrunden. Det
var nu icke vidare fråga endast om utopiska planer af en och annan teoretiker utan
om en reform af samhället i alla dess delar. Liksom i andra västeuropeiska land hade
jordbesittningens inflytande gått tillbaka, i samma mån som industriens rörligare element
vunnit i betydelse. Detta hade haft till följd, att liksom bland de 1789 samlade
riksständerna i Versailles ett allmänt rop höjdes på nedrifvande af de skrankor, som
skilde medborgarne åt. Alla skulle gemensamt utföra det politiska och sociala
arbetet och gemensamt skörda arbetslönen.
Öfverallt segrade resningen, hvars förkämpar efter mönster af förkämparne för
1812 års spanska karta kallade sig »liberaler». Den nationella och sociala rörelsens
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
