- Project Runeberg -  Världshistoria / Nya tiden efter 1815 /
254

(1917-1921) Author: Hans Hildebrand, Harald Hjärne, Julius von Pflugk-Harttung
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 4. Det andra franska kejsardömet och de europeiska makterna.

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

254 TH. V. HEIGEL OCH W. HAUSENSTEIN, NATIONALITETSRÖRELSENS TIDSÅLDER.

hindra, att Preussen drefs till krig med Ryssland, endast för Österrikes skull, »för
hvars synder konungen», såsom Bismark klagade, »har lika mycket öfverseende, som
jag någonsin kan önska mig för mina egna af vår Herre i himmelen». När den
franske gesanten varnade den preussiska kollegan för den beträdda vägen med orden:
»Denna politik skall föra Eder till Jena», svarade Bismarck lugnt: »Hvarför icke till
Leipzig och Waterloo?» - Den tyska förbundsdagen anslöt sig i det väsentliga till
den preussiska uppfattningen; dock blefvo förbundstrupperna mobiliserade »i
anledning af Europas hotande låge».

Däremot utvidgades västmakternas förbund med det lilla Sardinien, hvars regering
på detta sätt ville försäkra sig om västmakternas understöd för sina planer. För
piemontesaren Cavour
var det en likgiltig sak,
om nyckeln till kyrkan
i Betlehem befann sig
i händerna på latinska
eller grekiska munkar;
hans närmaste syfte var
att öfverbjuda
Österrikes närmande till de
förbundne.

I de första striderna
vid nedre Donau vunno
ryssarne visserligen
några framgångar under
den gamle Paskievitj,
men till följd af de
grofva missförhållandena
inom den ryska
arméförvaltningen samt af
hänsynen till Österrike
kunde den ryska
öfvermakten ej göra sig till
fullo gällande.
Fästningen Silistria kunde ej
tagas, och för att ej
afgjordt drifva Österrike
öfver på sina
motståndares sida drog
Nikolaus sina trupper till-

baka från det turkiska
området. Öfverbefälet
öfver västmakternas ej
synnerligen betydande
stridskrafter öfvertog
fransmannen
Saint-Ar-naud, som förvärfvat
marskalksstafven genom
hänsynslös medverkan
vid statsstrecket den 2
december. Han var en
tapper soldat men ej
någon betydande
härförare. Ehuru Napoleon
hellre hade öppnat
fälttåget i Polen och
Porten yrkade på ryssarnes
fördrifvande från
Kaukasus, beslöt krigsrådet
att förlägga
krigsskådeplatsen till halfön Krim.
Den engelske
öfverbe-fälhafvaren lord Raglan
samtyckte så mycket
hellre till Saint-Arnauds
förslag, som ett
nederlag på Krim kanske
skulle gifva den ryska
sjömakten på Svarta
hafvet dödsstöten. Krim befann sig också i ytterst otillfredsställande försvarsskick,
när en af 300 turkiska, franska och engelska fartyg bildad flotta med 60,000 man
den 13 september visade sig framför hamnstaden Eupatoria i omedelbar närhet af
fästningen Sevastopol. Ryssarnes försök att uppehålla de förbundnes anryckande
mot Sevastopol ledde till slaget vid Alma, som slutade med ett till flykt gränsande
återtåg för angriparne. Ett raskt angrepp på Sevastopol af segervinnarne skulle
förmodligen hafva medfört den viktiga platsens fall utan större offer, men Saint-Arnauds
insjuknande inverkade förlamande på de förbundnes dådkraft. Emellertid erhöllo
ryssarne betydande förstärkningar, och Sevastopol, som vid belägringens början
kunnat tagas genom ett raskt angrepp, förvandlades nu till en fästning af första rang
genom den genialiske ingeniörgeneralen Totleben. Ett helt år höll sig platsen emot
de förbundnes flotta och landhär. Två ryska undsättningsförsök tillbakavisades vid
Balaklava och Inkerman, men när den ryska vintern kom med alla sina fasor,
började sjukdom och död härja lika fruktansvärdt bland de på ett så långvarigt fälttåg
oförberedda belägringstrupperna som i staden. På de öfriga krigsskådeplatserna
kom det ej heller till något afgörande. I Östersjön hade en fransk-engelsk flotta infunnit
sig, men den vågade ej angripa Kronstadt; enda resultatet på denna krigsskådeplats

Bismarck som sändebud vid
förbundsdagen.

Litografi af E. Weinecke efter målning
af M. Berendt.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 14:10:32 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/vrldhist/6/0290.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free