Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 1. Adertonhundrasjuttiotalet.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ADERTONHUNDRASJUTTIOTALET.
385
Trekejsarmötet i
Berlin, i september 1872.
Samtida träsnitt ur
Uber Land und Meer.
Det var icke ett vanligt nederlag, som Frankrike lidit 1870 och 1871; det var
skakadt i själfva grundvalarne för sitt statslif. Efter Sedan hade Napoleon III:s
kejsardöme ramlat, en provisorisk regering hade bildats för att organisera det
nationella försvaret, men hvar och en kände, att vid afgörandet af den blifvande
statsformen måste hela folket hafva sitt ord med i laget. Under krigets fruktansvärda
hemsökelser kunde man icke tänka på den saken. När nationalförsamlingen efter
Paris’ fall valdes, hade folket blott den önskan, att den måtte återgifva landet freden;
man valde konservativt sinnade män, af hvilka man snarast kunde vänta en
modera-tionens och fredens politik. När denna församling upprättade en exekutivmakt för
tillfället och ställde Thiers i spetsen för densamma med titeln president, så gjorde
hon detta i det fulla medvetandet, att det blott var fråga om ett öfvergångstillstånd.
Thiers själf förklarade, att Frankrikes tillkommande statsform ej kunde afgöras,
förrän freden var sluten och landet befriadt från den fientliga ockupationen. I valet
af ett konservativt flertal till nationalförsamlingen hade provinsbefolkningens och i
synnerhet böndernas stämning kommit till uttryck, men de radikala elementen i
storstäderna, framför allt i Paris, funno intet gehör för sina önskningar och
åskådningar i en dylik församling. Hos dem och särskildt hos flertalet af industriarbetarne,
som genom kriget blifvit utan sysselsättning, återupplefde den stora revolutionens
anda; de trodde, att om man såsom år 1793 kallade hela folket till kamp på lif och död
och utvecklade den jakobinska republikens baner, så skulle följden blifva
revolutionskrigens hänförelse och därmed äfven deras framgångar. Den provisoriska regeringens
medgifvanden åt fienden syntes dem som en skymf för landet, och af
nationalförsamlingen befarade de monarkiens återställande. Ur denna stämning framgick,
omedelbart efter det preliminärfreden afslutats och Paris befriats från faran för
hungersnöd, det vilda kommunarduppror, i hvilket hufvudstadens arbetarproletariat sökte
Världshistoria VI.
49
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
