Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 1. Adertonhundrasjuttiotalet.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ADERTONHUNDRASJUTTIOTALET.
391
utnämningsrätten; likaså måste man fråntaga presidenten och senaten rätten att
upplösa deputeradekammaren, emedan denna rätt erinrade om monarkistiska och
aristokratiska förhållanden, och slutligen måste man ofördröjligen taga itu med att
fullständigt skilja stat och kyrka åt utan att först afvakta de långsammare verkningarne
af undervisningslagarne. Äfven det ovillkorliga utvisandet af alla medlemmar af de
förutvarande furstefamiljerna ingick i de radikales program. Men nu fanns det många
bland republikanerna, som voro öfvertygade om de fördärfliga följderna af en dylik
politik, som leddes efter allmänna principer utan hänsyn till de befintliga
förhållandena. Huru lätt kunde icke fara för en ny monarkisk majoritet uppstå, om de åt
höger lutande elementen inom partiet bortstöttes genom hänsynslösheten i vänsterns
yrkanden och anslöte sig till den konservativa sidan! Under Ferrys och Freycinets
ledning eftersträfvade dessa så kallade »opportunister» en förening af alla
republikanskt sinnade element
med anslutning äfven af
sådana konservative, som
ville uppgifva krafvet på
monarkiens återställande
- alltså ett stort
moderat mellanparti med
uteslutande af de radikalaste
elementen till höger och
vänster. I yttre
hänseende yrkade de på
erkännandet af det genom
freden i Frankfurt 1871
upprättade tillståndet och
sålunda på ett
oförbehållsamt uppgifvande af
Elsass-Lothringen, på det
att Frankrike skulle
kunna få händerna fria till
en världs- och
kolonialpolitik i stor stil. De
radikale däremot voro där-
Jules Ferry.
Målning af L. Bonnat. Med
tillstånd af A. Braun & Gro, Dornach.
utinnan ense med sina
bittraste fiender,
legitimisterna, att revanchetanken
måste förblifva den
ledande grundsatsen i
utrikespolitiken och att hvarje
kolonialt företag vore
förkastligt såsom hinderligt
för det blifvande stora
hämndkriget i Europa.
Grunden till denna
radikalernas hållning var
deras önskan att göra
nationalitetsprincipen till
den bestämmande i
internationella relationer
och att för de förlorade
bröderna på andra sidan
Vogeserna, som ville
förblifva fransmän, åter
möjliggöra en anslutning till
det gemensamma
fäderneslandet. För monarkisterna åter låg det lockande i en sådan politik i
utsikten till ett stort krig, som kunde gifva hären och dess ledare afgörandet äfven i
de inre frågorna och hafva konungadömets återställande till följd.
Så betydande de ännu voro, dessa nya motsatser, som sålunda uppstego ur det
segrande republikanska partiets sköte, hade de icke samma skärpa som de
förutvarande. Först genom det fjärde ståndets inträdande i det politiska lifvet och
uppkomsten af ett socialistiskt arbetarparti i Frankrike har en ny stor principmotsats
kommit i dagen.
I stort sedt kan man säga, att de första tio åren af den tredje republiken fört
landet ut ur invasionstidens förvirring och anarki, befäst och omorganiserat
republiken och inom dess ram skapat nya partiförhållanden. Ännu fanns det visserligen
oförsonliga kretsar, som hoppades på konungens återkomst och hade ett starkt stöd
inom arméen och prästerskapet, men de voro i minoritet, och för de flesta bland
dem blef det småningom klart, att de endast genom ett oförbehållsamt erkännande
af republiken kunde göra det möjligt för sig att ännu öfver hufvud taget öfva
något inflytande i det offentliga lifvet.
Den politiska konsolideringen motsvarades af en ekonomisk. Med samma
snabbhet, hvarmed Frankrike efter den stora revolutionen på några få fredsår hämtat sig
nog mycket för att kunna bära kostnaderna för Napoleon I:s världsomspännande
politik, lyckades det öfvervinna följderna af Napoleon III:s krig och åstadkomma de
höga krigskostnaderna jämte de stora summor, som erfordrades för härens,
fästning-arnes och flottans reorganisation.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
