Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 1. Adertonhundrasjuttiotalet.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ADERTONHUNDRASJUTTIOTALET.
395
Riksrättens hus i Leipzig.
Efter fotografi.
Under dessa omständigheter var det Bismarcks afsikt att stödja sig på de
liberale. Redan i nordtyska riksdagen hade han samarbetat med dem, och så litet
han än var deras meningsfrände, trodde han sig dock böra gå samman med dem,
så länge de voro en makt i parlamentet och ville bevilja de till häfdandet af
Tysklands internationella ställning nödvändiga medlen, ty därpå kom det i hans ögon
alltid i första rummet an. Dessutom visste han väl, att för riksmaktens stärkande
mera vore att hoppas af dem än af de konservative och centern. Så fingo
liberalerna under de första åren af det tyska rikets tillvaro ett tämligen vidtgående
inflytande på regeringen, och detta fortgick ända till den ekonomiska och politiska
krisen 1877-1879. Låtom oss taga en öfverblick öfver hvad som uträttades under
denna liberala period.
Framför allt gällde det för Bismarck att befästa rikets krigsmakt. Af de summor,
Frankrike betalade i krigsskadeersättning, deponerades 120 millioner i Juliustornet
i Spandau som en rikets krigsskatt i händelse af behof, andra stora belopp
användes till fästningsbyggnader och till den lilla preussiska sjömaktens utvidgande till
en ansenlig tysk krigsflotta. Von Stosch, en af de klokaste och verksammaste bland
de generaler, som varit med om kriget mot Frankrike, utnämndes till chef för
amiralitetet och visade en stor anpassningsförmåga i sin nya verksamhet. Han blef den
egentlige organisatören af den tyska mannen, och under hans förvaltning uppstodo
de stora tyska varfven och krigshamnarne. Större svårighet mötte frågan om
rikshärens fredsstyrka och om åstadkommande af de för dess underhåll erforderliga
medlen. Kejsar Wilhelm och de militära kretsarne önskade på det lifligaste att göra
härens och flottans bestånd så mycket som möjligt oberoende af
folkrepresentationens växlande opinioner. De fruktade, att en hänsynslös majoritet kunde söka att
aftvinga regeringen medgifvanden på andra områden genom hotelse att neka de för
krigsväsendet behöfliga medlen. Ur sådana strider hade ju den förra preussiska
författningskonflikten uppväxt, som ännu kvarlefde i allas minne. Då hade de Ii-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
