Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 1. Adertonhundrasjuttiotalet.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ADERTONHUNDRASJUTTIOTALET.
411
samma utlofvade inkomsterna och förklarade sig för ofri, så länge Rom befann sig
i händerna på hvilken världslig makt det än månde vara. Alla rättrogna katoliker
förbjöd han att deltaga i de val, som denna röfvarestat anordnade.
Medan Italien faktiskt genomförde garantilagen, utan att på något vis antasta
påfvens personliga frihet, vägrade Pius att lemna Vatikanens rum och spelade inför
den katolska världen rollen af en misshandlad fånge. Öfverallt sökte de andlige
ingifva folket den uppfattningen, att den inspärrade gubben i Vatikanen vore en martyr,
som måste lida nöd; gärna gåfvo de medlidsamma själarne sin Peterspenning, och
rikliga bidrag inströmmade till Rom från alla land. Mindre framgång hade de
andlige med försöket att förmå de katolska statsmakterna att återställa Kyrkostaten,
d. v. s. till strid mot Italien.
Hade påfvens förbud att deltaga i valen blifvit noga efterlefvadt, kunde en sådan
strejk mycket väl hafva bragt det politiska lifvet att afstanna eller framtvungit en
regeringsdiktatur. Men
då författningen
utestängde nära 98
procent af befolkningen
från valrätten och
dessa just utgjorde de
breda, för klerikala
inflytelser mest
mottagliga folklagren, så
hade påfvens förbud
ringa påföljd. Hos de
bildade öfvervann den
nationella
strömningen de kyrkliga
betänkligheterna. Då de
kle-rikalt sinnade ej
deltogo i valen, gåfvo
dessa första gången
sådana höllos efter Roms
besättande eller hösten
1874 en majoritet,
som var afgjordt emot
de kyrkliga
anspråken.
Dessa val läto
också den politiska mot-
satsen mellan norra
och södra Italien för
första gången skarpt
framträda. Till följd
af den förskräckliga
vanstyrelsen i det
forna neapolitanska
riket samt den ringa
folkupplysningen och
befolkningens
sydländska liflighet
rådde i Södern radikala
och ofta republikanska
tänkesätt. Af gammalt
hade hemliga förbund
här stort politiskt
inflytande; maffian och
camorran hade sina
medlemmar i hvarje
stad, i hvarje by och
Francesco Crispi.
Efter fotografi.
ryggade icke tillbaka
för någon
våldsgärning emot olika
tänkande; härur framgick
detta det personliga
kotteriväsendets
dominerande öfver de verkliga synpunkterna, som så ofta förstör det parlamentariska
lifvet hos politiskt outvecklade folk. I den mera lugna, idoga Norden rådde
besin-ningsfullare politiska tendenser. Vid valen utsagos i Norden nästan uteslutande
moderate, i Syd-Italien radikaler. I själfva Rom valde man den gamle frihetshjälten
Garibaldi, hvars republikanska öfvertygelse var allom bekant.
De moderate hade visserligen majoritet, men hur obetydlig denna var, visade
redan den första kraftmätningen vid öfverläggningen om en undantagslag för Sicilien.
Här stod röfvarväsendet i fullt flor; domstolar och förvaltningsmyndigheter darrade
för maffian och stodo delvis under dess inflytande. Ministären Minghetti begärde
tämligen obegränsade fullmakter för att göra slut på detta laglösa tillstånd, men de
deputerade från Södern sökte stjälpa förslaget genom att påyrka en föregående
grundlig undersökning af tillståndet på Sicilien. Vid omröstningen segrade regeringen
endast med 17 rösters öfvervikt. Oppositionen var i tillväxt och fick öfvervikt, när
den lyckades draga öfver på sin sida de toskanska deputerade, som af lokala skäl
voro förbittrade på ministären. Vid en omröstning om skattefrågor (mars 1876)
stannade ministären Minghetti i minoritet och måste träda tillbaka. Nu åtog sig
vänsterns ledare sicilianaren Depretis, en af Garibaldis gamla vapenbröder, att bilda
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
