Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 1. Adertonhundrasjuttiotalet.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
414 E. BRANDENBURG, UPPKOMSTEN AF ETT VÄRLDSSTATSSYSTEM.
blef Spanien ett inom sig slutet land, utan inflytelse utåt; sin återstod af
kolonialbesittningar kunde det endast med möda bibehålla gentemot de inföddes missnöje.
Cuba befann sig i uppror från 1868 till 1878, och äfven på Filippinerna jäste det
oupphörligt. Det kostade ständigt nya uppoffringar af människor och penningar för
att hindra dessa områden från affall.
I Portugal regerade alltsedan 1853 huset Sachsen-Koburg-Kohary; konungarne
voro samtliga obetydliga. Landet led mycket af den från de föregående inbördes
striderna härrörande skuldbördan och var i ekonomiskt och politiskt hänseende
fullkomligt beroende af engelskt inflytande. Äfven här kämpade ett liberalt parti
utan synnerlig framgång mot de andliges och adelns herravälde, och sedan 1880-talet
växte oafbrutet det republikanska partiet i styrka. Kolonierna i Afrika försummades,
emedan moderlandet saknade de penningmedel, som behöfdes för deras utnyttjande
och militära behärskande.
I Belgien behärskades det politiska lifvet af motsatsen mellan den wallonska och
den flandriska nationaliteten, mellan klerikaler och liberaler. Flamländarne
utverkade småningom rättigheten att i de provinser, inom hvilka de hade majoritet,
använda det flandriska språket i offentliga angelägenheter. I parlamentet hade de
liberale haft majoritet ända till 1870, men till följd af partiets splittring rörande
frågan om rösträttens utvidgning kommo de klerikale till rodret, och dessa ville nu
begagna tillfället att lägga skolundervisningen under sig. De protesterade mot
kulturkampen och mot Roms besättande genom italienarne. Efter genomförandet af sluten
omröstning vunno liberalerna 1878 ånyo majoritet och sökte då genom en ny skollag
frånrycka kyrkan undervisningen Öfverallt inrättades kommunalskolor under
statsuppsikt, för anställning som lärare fordrades en bestämd utbildning, skolböckerna ställdes
under regeringens kontroll, och religionsundervisningen ströks bort från den offentliga
läroplanen; påfve och prästerskap gjorde häftigt motstånd, det gick till och med så
långt, att de diplomatiska förbindelserna mellan Rom och Belgien afbrötos. Öfverallt
uppstodo katolska privatskolor vid sidan af de offentliga, och genom hot att annars
blifva utestängda från kommunionen tvingades katolska föräldrar att ditsända sina
barn. Till olycka för de liberale kostade inrättandet af de världsliga skolorna mycket
penningar; nya skatter måste införas, och när klerikalerna lofvade att afskaffa denna
börda, fingo de 1884 återigen majoritet. De skyndade då att upphäfva skollagarne
och gåfvo kommunerna rätt att låta sina skolor upphöra, så snart en privatskola
funnes. Här undervisade ordensmedlemmar ofta för intet, och sålunda var den
uppväxande generationens uppfostran i klerikal anda återigen för längre framtid
betryggad.
Äfven i Nederlanden utgjorde kampen om skolan hufvudproblemet i det
offentliga lifvet. Efter den stora förändringen 1848 i generalstaternas bildande hade
liberalerna makten. Detta berodde delvis på oenigheten bland deras ortodoxa motståndare;
de stränga calvinisterna i de norra provinserna och de stränga katolikerna i de södra
kunde svårligen draga jämnt. Då calvinisterna voro mäktigast, gjorde katolikerna i
början gemensam sak med liberalerna; tillsamman med dessa genomdrefvo de år
1857 en skollag, som förpliktade kommunerna att underhålla världsliga skolor med
uteslutande af religionsundervisningen. I dessa skolor skulle ingenting läras, som
kunde såra annorlunda troendes känslor; vid sidan af dem kunde konfessionella
privatskolor inrättas. Men när det katolska partiet vann i styrka, ändrade det taktik
och begärde en förändring af skollagarne. Liberalerna höllo dock fast vid
simultanskolan (gemensam för olika trosbekännare) och öfvertogo 1879 en del af
skolom-kostnaderna på statskassan. - Sedan 1872 hade frågan om en utvidgning af
rösträtten äfven här blifvit brännande; först 1887 kom man till en provisorisk lösning,
hvarigenom rösträtt medgafs alla, som betalade en bostadshyra eller grundskatt af
bestämd höjd. Antalet väljare ökades därigenom till omkring 350,000.
Det politiska lifvet i Schweiz erbjuder ett särskildt intresse, därför att man här
för första gången sedan forntiden gjort försök att låta lagar stiftas direkt genom
folket och att sålunda till förmån för den rena demokratien tillbakatränga den
parlamentariska principen, som alltjämt inrymmer vissa aristokratiska element. Först
kom i flere kantoner och sedan 1848 äfven i förbundsförfattningen den grundsats
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
