Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 2. England och dess kolonier.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
~
ENGLAND OCH DESS KOLONIER.
421
försök att afskaka oket, med vapenmakt ånyo bragt till underkastelse. Största delen
af jorden togs i besittning af de engelska eröfrarne, och irerna nedtrycktes till
under-hafvande eller arrendatorer. De katolska irerna måste finna sig i att den engelska
episkopalkyrkan här infördes som statskyrka, och måste själfva underhålla densamma.
Ända till katolikernas emancipation år 1829 kunde ingen irländare bekläda ett offentligt
ämbete i sitt fosterland, till och med medlemmarne af det iriska parlamentet, så länge
ett sådant stod kvar, måste vara protestanter, d. v. s. invandrade engelsmän. Först
efter 1829 kunde irerna skicka män ur sina egna led till parlamentet, och i det
engelska underhuset bildades genast en särskild grupp af iriska deputerade, som
icke anslöto sig till de engelska partierna. Till en början under O’Connells, sedan
under Butts ledning
sökte dessa i
parlamentet häfda den
iriska befolkningens
särskilda intressen
och eftersträfvade
som yttersta mål
Irlands
fullständiga lösryckande från
»det förenade
konungariket» eller,
om delta var
omöjligt, en särskild
förvaltning och ett
särskildt parlament för
rent iriska
angelägenheter, såsom
förhållandet var i de
själfständiga
träns-marina kolonierna;
det var denna
fordran som fick sitt
uttryck i slagordet
7zo-me rule,
hemstyrelse. Men dessutom
fordrade de, att den
katolska
befolkningen skulle befrias från
afgifterna till den
anglikanska
kyrkans underhåll och
åter insättas i full
besittning af Irlands
jord. För gemene
man i Irland var för
visso striden emot
de engelska
landlords det viktigaste,
men hans ledare och
präster sade honom,
att han ej kunde
segra i denna kamp,
utan att det
engelska parlamentets
inflytande på den
gröna öns
angelägenheter upphörde.
Den irländska
befolkningens ekonomiska elände
stegrades genom
potatisrötan och sedermera
genom den
tilltagande konkurrensen af
utländsk spannmål.
För hvarje år ökades
antalet af
förpaktare, som bortjagades
från hus och gård;
de fleste af dessa
hemlösa utvandrade
till Förenta staterna.
På några få
årtionden nedgick Irlands
befolkning från 8
till 4 millioner, stora
landsträckor blefvo
öde, och de kvarblif-
nes elände blef allt förskräckligare. Befolkningens maktlösa grämelse utgöt sig i vilda
mordgärningar; hemliga förbund, som fingo penningunderstöd af de till Amerika
utvandrade irerna, förde ett obevekligt underjordiskt krig med det härskande folket;
det farligaste af alla var feniernas förbund. Allt tydligare blef det, att endast en
grundlig reform kunde upphjälpa tillståndet på Irland och gifva England trygghet
för denne farlige fiende i dess eget läger. Ministären Gladstone försökte åren 1869-
1871 genomföra en dylik reform. Den anglikanska kyrkan beröfvades sin karaktär af
statskyrka för Irland, dess jordegendom fördelades mellan de olika religionssamfunden
eller anvisades till välgörande ändamål; genom landakten af 1870 erhöllo förpaktarne
rätt att klaga inför rätta öfver för höga arrenden och att vid kontraktstidens utgång
fordra ersättning för förbättringar, som ökat jordens afkastning. Redan dessa lagar
kunde endast med stor svårighet genomdrivas i engelska parlamentet, men för irlän-
»Rättvisa åt Irland!»
Karikatyr i The London Punch år 1869.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
