Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 2. England och dess kolonier.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
426 E. BRANDENBURG, UPPKOMSTEN AF ETT VÄRLDSSTATSSYSTEM.
förkastande i underhuset ledde till parlamentets upplösning och ministärens fall.
Men därjämte voro två andra mycket viktiga faktorer Med i spelet, som starkt
inverkade på valstriden.
Den första var arbetarfrågan. De engelska arbetarne hade i sina trade-unions
beredt sig utomordentligt starka och välorganiserade föreningar, hvilka dock just
därför voro arbetsgifvarne en nagel i ögat. Endast med svårighet hade arbetarne
1871 af ministären Gladstone utverkat lagligt erkännande af dessa fackföreningars
rättsgiltighet och af sin rättighet att organisera lönestrider, och samtidigt förnyade
den liberala majoriteten uttryckligen de tidigare straffbestämmelserna mot sådana
stridsmedel som att hota arbetsgifvare med strejk, utestänga arbetsvilliga och utställa
strejkposter. Alltså tilläts strejk men förbjödos medlen att göra en sådan verksam.
Trots alla petitioner från arbetarhåll höll Gladstone fast vid dessa straffbestämmelser.
En stor del af hans anhängare var att söka bland arbetsgifvarne, och han ville icke
stöta dem ifrån sig. Men de konservative lofvade att uppfylla arbetarnes önskningar.
Vid valen uppställde arbetarne här och där egna kandidater, af hvilka dock endast
två lyckades komma in i parlamentet; i de flesta fall röstade de dock för de
konservativa kandidaterna.
I samma riktning verkade äfven det växande missnöjet med regeringens
utrikespolitik. Oaflåtligt betonade Gladstone sin obetingade fredskärlek och strök därtill
bort betydande poster ur armé- och marinbudgeten; ja, han förberedde
tillbakadragandet af alla britiska trupper från kolonierna för att kunna träda inför
parlamentet med förmånliga riksbokslut och skattenedsättningar. Då utbröt det
fransktyska kriget, och den frågan uppstod, om England vore krigsberedt, i den händelse
att dess intresse påkallade ett ingripande. Oppositionens ledare bestredo det på det
bestämdaste och anklagade ministären för pliktförsummelse, och hvad denna hade
att anföra till sitt försvar var svagt och föga förtroendeingifvande. I fråga om Svarta
hafvets neutralitet vek Gladstone undan för Ryssland och prisgaf sålunda allt hvad
som vunnits genom Krimkriget; i åtskilliga strider med Förenta staterna om
skadestånd och gränsfrågor såg han sig tvungen till eftergift, och år 1873 tillät han utan
gensägelse, att Chiva besattes genom Ryssland. Englands anseende i världen var i
sjunkande, och rikets utrikespolitik var på intet vis vuxen sin uppgift.
Alla dessa omständigheter samverkade att framkalla ett missnöje, som vid 1874
års val till underhuset bar frukt i en icke obetydlig konservativ majoritet. Gladstone
trädde genast tillbaka, och hans plats intogs för de närmaste sex åren (1874-1880)
af de konservative under Disraeli. De löften denne gifvit arbetarne infriades; en
lag af 1875 gjorde dem rättsligen fullt jämställda med arbetsgifvarne, upphäfde
fängelsestraffet för kontraktsbrytande arbetare och gaf trade-unions rätt att vid
strejktillfällen påverka arbetare med alla medel, som ej stodo i strid med den allmänna
strafflagen; en senare lag (1878) införde tio timmars maximalarbetsdag för kvinnor
och barn och tog därmed ett betydande steg framåt på vägen till en planmässig
arbetarskyddspolitik. Disraeli lyckades äfven (1876) genomföra den sex år förut
förkastade lagen om allmänt skoltvång. Betydelsen af hans styrelse ligger dock icke i
dessa åtgärder utan i hans utrikes- och kolonialpolitik, i det första försöket att
praktiskt genomföra den hittills endast af enskilda skriftställare förfäktade
imperialistiska tanken.
Medelpunkten i Disraelis kolonialpolitik bildade icke nybyggarkolonierna utan
Indien. Att Englands ställning som främsta världsmakt stod och föll med Indiens
besittning, var ju otvifvelaktigt; därtill kom äfven, att Ostindien just då var den
enda besittning, som på allvar hotades af en mäktig rival. På ryssarnes besättande
af Chiva följde 1875 införlifvändet af kanatet Kokan, och de höllo redan på med
försöket att utsträcka sitt inflytande till Ostindiens grannland Afganistan. Men detta
land behärskade de viktiga gränspass, som från nordväst leda ned till Indusdalen,
och därmed äfven de stora härvägar, på hvilka ensamt en fientlig landthär med
någon utsikt till framgång kunde angripa Indien. Den liberala regeringen hade i
sin kortsynthet vägrat vice-konungen af Indien det af honom begärda medgifvandet
att med emiren sluta ett fördrag, som skulle tillförsäkra denne ett årligt
penningunderstöd äfvensom Englands hjälp att skydda hans dynasti emot uppstudsiga
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
