Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 2. England och dess kolonier. - 3. Det ryska världsriket.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
och tillförsäkrade den britiska regeringen ett starkt inflytande på kanalen. Men
Disraeli stannade ej med detta. Han begagnade de en gång anknutna
affärsförbindelserna till att förmå kediven till ytterligare steg i syfte att befästa den engelska
maktens inflytande i dessa nejder. På Ismails begäran skickades en hög engelsk
finansman till Kairo för att granska det egyptiska rikets budget och bispringa kediven
i reglerandet af hans penningförhållanden, och till guvernör öfver det egyptiska
Sudan utnämndes en bepröfvad engelsk officer, general Gordon. Det skall längre
fram visas, hvilka vidtgående följder dessa mått och steg förde med sig. De utgjorde
Englands första steg till förvärfvandet af dess faktiska herravälde öfver Egypten
och Suezkanalen.
Skärskådar man alla dessa Disraelis åtgärder i ett sammanhang, så ser man, att
denne statsman förstått att med ovanlig energi och skicklighet handhafva Englands
intressen och att hvarje särskildt steg varit beräknadt att föra fram till det
gemensamma slutsyftet att betrygga Indiens försvar och befästa det britiska rikets ställning
som världsmakt. Drottning Viktoria erkände offentligt Disraelis stora förtjenster,
då hon utnämnde honom till earl af Beaconsfield och medlem af lordernas hus.
Men motståndaren, mot hvilken alla dessa åtgärder voro riktade, var Ryssland.
3. Det ryska världsriket.
Inom den europeiska folkkretsen kunna två mera olikartade statsbildningar
näppeligen samställas än England och Ryssland. Där det mest afgjorda betonande
af individuell frihet och individuell själfmedvetenhet, här en förstockad, vegeterande,
uppifrån regerad massa, för hvilken tsaren är på en gång härskare, präst och fader.
Där ett företagsamt industri- och handelsfolk, inom hvilket trots aristokratiens alla
historiska företräden de borgerliga intressena äro de förhärskande; här en rik och
samvetslös adel i besittning af allt politiskt inflytande och en eländig, obildad
bondebefolkning, mellan hvilka man nästan fruktlöst letar efter en själfmedveten och
välmående borgarklass. Där en af offentligheten strängt öfvervakad förvaltning, så godt
som höjd öfver hvarje möjlighet till egennyttigt utnyttjande genom enskilda personer;
här en bottenlös ämbetsmannakorruption, som förlamat hvarje välmenad reform och
demoraliserar folket. Där ett litet, tätt befolkadt örike, som med tillhjälp af den
moderna tekniken och högt utbildade samfärdsmedel utöfvar stark inverkan på alla
världsdelar, här ett vidsträckt, mestadels glest befolkadt inlandsvälde med obetydliga
kuststräckor, inom hvilket de stora afstånden och dåliga samfärdsmedel nästan
omöjliggöra hvarje intensivare inflytande af hufvudstaden på de särskilda landsdelarne.
Där europeisk sed och kultur i en af sina högsta och betydelsefullaste gestaltningar,
här ett halfasiatiskt folk- och statsväsen med endast en tunn europeisk kulturfernissa.
Om man talar om Rysslands europeisering, så är det ordet endast med stark
begränsning på sin plats; än i dag äro medeltidens tatariska inflytelser starkare än
de europeiska bland Rysslands folk. Bortsedt från gränslanden stod verklig europeisk
kultur endast att finna i den utländska härskarsläktens omedelbara omgifning och i
de hofvet omgifvande adelskretsarne. Och till och med här ökades oafbrutet
inflytandet af »gammalryssarnes» parti, som betraktade hvarje upptagande af europeiska
åskådningar eller inrättningar som affall från den ryska nationalitetens sanna ideal.
Tsar Nikolaus I hade fullkomligt uppgått i dessa ideal. Han sträfvade med all makt
att tillstänga Ryssland för västerländska kultuririflytelser, men de - visserligen
fåtaliga - folklager, som redan voro påverkade af dessa och hittills räknat på deras
ohämmade fortgång, drefvos därigenom till den häftigaste opposition och delvis till
bittert ursinne mot den bestående ordningen, om hvars omdaning man nu började
förtvifla. I sådana stämningar låg uppslaget till nihilismen.
För Rysslands inre och yttre historia under det nittonde århundradet blef
Krimkriget den afgörande händelsen. Att Ryssland trots sin outtömliga tillgång på folk
dukade under på sin egen mark för västmakternas angrepp, ledde till själfpröfning
och föranlät den nye tsaren Alexander II (1855-1881) att i den inre och yttre
politiken slå in på en riktning, som fullständigt afvek från faderns.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
