Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 5. Tunis och Egypten.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
TUNIS OCH EGYPTEN.
461
Mahdi Muhammed Ahmed.
Träsnitt ur Deutsch. Illustr. Zeitung.
General Charles George Gordon.
Efter fotografi.
ett bombardemang. Seymour inledde underhandlingar med Arabi; han fordrade, att
några fort skulle intaga engelsk besättning, och hotade att beskjuta staden, om han ej
inom tjugufyra timmar erhöll tillfredsställande svar. Många européer flydde ombord
på de europeiska skeppen af fruktan för ett nytt utbrott af muhammedansk
förbittring. Då den begärda försäkringen uteblef, öppnade amiralen bombardemang på
Alexandria den 11 juli klockan sju på morgonen. I samma ögonblick som hans
flotta framgick mot staden, gjorde den franske befälhafvaren, som ej hade några
order att deltaga, helt om med sina fartyg och styrde utåt Medelhafvet. Därmed var
det franska inflytandet i Egypten en gång för alla uppgifvet.
Sedan bombardemanget förstört fästningsverken, landsattes trupper af den under
tiden inträffade engelske öfverbefälhafvaren general Wolseley och besattes staden.
Arabi begaf sig till Kairo för att åtminstone försvara hufvudstaden; då han väntade
angreppet från Alexandriasidan, beslöt Wolseley att företaga det från annat håll.
Han förde sina trupper sjöledes in i Suezkanalen och företog därifrån sitt framryckande.
Arabi gick honom till mötes men blef slagen vid Tell-el-Kebir. Kairo blef besatt
af engelsmännen, Arabi själf blef tillfångatagen och dömd till döden men benådades
med lifstids förvisning till Ceylon. Kediven återvände till sin hufvudstad under skydd
af engelska vapen och kom nu fullständigt under engelskt inflytande.
Finanskontrollen tog England ensamt i sin hand. När Frankrike protesterade och begärde
återställande af den gamla dubbelkontrollen, mötte det ett blankt afslag. De
viktigaste posterna i den egyptiska hären måste kediven nu besätta med engelska officerare,
och en stark ockupationshär kvarstannade i landet. Egyptens besättande var
härmed faktiskt fullbordadt. Visserligen förklarade Gladstone för stormakterna, att man
skulle utrymma landet, så snart garantier skapats därstädes för en beståndande
ordning i förvaltningen, men det kunde väntas, att denna tidpunkt ej alltför snart skulle
inträffa.
Emellertid jäste det i hela det egyptiska riket, och öfverallt var hatet mot
främlingarne den drifvande kraften i rörelsen. Hade Arabi varit den erkände ledaren i
norr, så hade en vida farligare fanatiker tagit ledningen i söder. Han hette
Muhammed Ahmed och gaf sig ut för att vara »mahdi», den af muselmanerna väntade nye
profeten och Messias. Han hade förut lefvat som eremit på en enslig ö i Sudan
och stod i ropet för stor fromhet och helighet. När nu den främlingsfientliga
rörelsen gick ut öfver landet, uppträdde han som profet och betecknade det som sin
mission att utdrifva de otrogne från Nillandets heliga jord. Han fick genast ett
starkt anhang i egyptiska Sudan, och inom kort var faktiskt hela området Kordofan
och Darfur i hans hand.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
