Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 8. Österns uppvaknande.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
502
E. BRANDENBURG, UPPKOMSTEN AF ETT VÄRLDSSTATSSYSTEM.
fordringar beviljade. Vid samma tid betonade lord Rosebery i sitt tal vid
lord-mayors-banketten, att han sträfvade efter samverkan med Ryssland och Frankrike i
Östasien samt att relationerna till Ryssland voro hjärtliga, till Frankrike vänskapliga;
äfven i Balkanfrågorna sökte man vinna samförstånd med Ryssland.
Ryssarne hade ingenting emot den gamle rivalens uppmärksamheter och togo
äfven gärna emot de erbjudna fördelarne men inläto sig ej på någon samverkan med
England i Östasien. Den ryska utrikespolitiken leddes vid denna tid efter en enhetlig
och storstilad plan, som väl svårligen kunde hafva tsaren själf till upphofsman; dess
mål var att vinna den härskande
ställningen i Nordkina och att
vinna en isfri hamn vid Stilla hafvet
som slutpunkt för den
transsibi-riska järnvägen. Ryssland
lyckades vinna Tysklands understöd
och lofvade i ersättning att ej på
något sätt söka hindra, att detta
land förväfvade en kolstation eller
en stödjepunkt för sin flotta på
den östasiatiska kusten. Därefter
förmåddes äfven Frankrike och
Spanien att understödja den i
Petersburg planlagda aktionen.
Det är ännu ej kändt, om
Japan redan gaf efter för påtryckning
af dessa makter, då det i mars 1895
uppgaf sitt motstånd mot
kinesernas förslag att inleda
fredsunderhandlingar och skickade ombud
till en fredskonferens i
Shimonoseki. Men det är otvifvelaktigt, att
européerna fingo allt starkare
inflytande på de här förda
Underhandlingarne. Ryssland spelade
rollen af det besegrade kinesiska
rikets storsinte beskyddare i afsikt
att sedan taga väl betaldt för sina
tjenster. Kinas representant
Li-Hung-Tschang höll också intim
känning med ryssarne. Japanerna
uppställde i början mycket stora
fordringar, men då de ännu ej
kände sig starka nog att låta det
gå till konflikt med Europa, måste
de alltmer falla undan för de fyra
makternas påtryckning. Den 17
mars 1895 kom det i Shimonoseki till en preliminärfred, som fastslog Koreas
Oafhängighet af Kina och förpliktade Kina att afstå ön Formosa och största delen af
halfön Liao-tung; dessutom skulle det erlägga en betydlig krigsskadeersättning och
intil! dess fulla erläggande öfverlemna Wei-hai-wei åt japanerna.
Men äfven dessa anspråk gingo i makternas ögon för långt. De höllo på att
Japan ej borde erhålla någon besittning på det östasiatiska fastlandet. Efter
mycken gensträfvighet gaf Japan med sig, afstod från Liao-tung och Wei-hai-wei och
lofvade att hålla sjöfarten genom sundet vid Formosa fri och öppen.
Efter fredens återställande fordrade stormakterna af Kina betalning för sin hjälp.
Frankrike erhöll vidsträckta rättigheter inom de kinesiska provinser, som lågo intill
dess besittningar i Bortre Indien, och därtill en förmånlig reglering af den
indo-kinesiska gränsen; Tyskland fick rätt för tyska medborgare att bosätta sig i Han-kau
Kejsar Mutsuhito af Japan.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
