Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 10. Striden om herraväldet i Östasien.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
530 E. BRANDENBURG, UPPKOMSTEN AF ETT VÄRLDSSTATSSYSTEM.
angrepp från ett tredje håll. Härvid betonades uttryckligen, att förändringar, som
Japan komme att vidtaga på Korea eller England i de indiska gränsområdena, icke
skulle uppfattas som provokation; om en främmande makt på grund af sådana
åtgärder grep till vapen, inträdde alltså den i förbundet stadgade hjälpförpliktelsen.
Härmed var för första gången ett effektivt hinder upprest mot Rysslands
utvidgningspolitik i öster. Men ännu mer förlamades dess handlingskraft genom de inre
oroligheter, som utbröto till följd af det olyckliga kriget.
Sedan 1881 hade det gammalryska partiet utan afbrott bestämt Rysslands öden.
Det hade uppbjudit alla maktmedel för att bekämpa hvarje sträfvan, som gick ut
på att i andligt eller politiskt hänseende närma Ryssland till Västeuropa. Det hade
försökt att med åsidosättande af alla högtidligt beedigade löften göra tyskarne i
Östersjöprovinserna samt polackar och finnar till ryssar. I synnerhet hade ryssarnes
framfärd i Finland inom detta land och äfven därutanför uppväckt en stark ovilja
mot tsarens regering.
Emellertid synes det småningom inom själfva den ryska byråkratien hafva
uppkommit en riktning, som med mesta möjliga bibehållande af tsarens absoluta makt
ansåg det nödvändigt, att reformer infördes inom förvaltningens olika områden.
Denna riktning stötte dock på motstånd i synnerhet hos adeln och de ortodoxa
andlige, som ej alls ville veta af några förändringar. Huvudledaren för detta
byråkratiska reformparti var finansministern grefve Witte. Denne man, som i yngre år
skall hafva varit järnvägsarbetare men på grund af sin duglighet gjort en i
Ryssland ytterst ovanlig karriär, var framför allt ifrig att sätta statens finanser i skapligt
skick och göra slut på de bedrägerier och underslef, som i Rysslaird hörde till
ordningen för dagen och beröfvade staten en stor del af dess inkomster. Men i sin
verksamhet stötte han sig med högaristokratien, och han synes iöke heller hafva tagit
den hänsyn till tsaren själf, som denne gjorde anspråk på. Så lyckades det hans
motståndare att skaffa honom ur vägen; i augusti 1903 blef han entledigad, och
därmed försvann för tillfället hvarje utsikt till genomförande äfven af de anspråkslösaste
reformer.
Emellertid växte förbittringen i alla folkkretsar, som kände det bestående
regementet som ett hårdt tryck. Den tilltagande hungersnöden med åtföljande försämring
i bondebefolkningens läge verkade i samma riktning. Mordet på generalguvernören
i Finland och på den ryske inrikesministern sommaren 1904 blefvo de första
tecknen till en djupgående skakning. Motgångarne i kriget mot Japan bidrogo att
ytterligare undergräfva statsauktoriteten. Det låg nära till hands att göra de styrande
kretsarnes oduglighet och korruption ansvariga för statens olyckor och för de oerhörda
offren af människolif. Äfven tsaren blef nu betänksam. Trots Pobjedonostsevs’
protester beslöt han i december 1904 att ställa i utsikt en »utveckling af statsordningen»,
och furst Svjatopolk-Mirskij skulle som inrikesminister förbereda de därför
erforderliga åtgärderna.
Tsarens tillkännagifvande härom kunde med skäl betraktas som ett tecken till
att de härskande kretsarnes själfsäkerhet var starkt rubbad. Oppositionen trodde
sig därför böra utöfva ett afgörande tryck för att utnyttja situationen. I januari 1905
föranstaltades en stor massdemonstration i Petersburg, l spetsen stod presten Gapon,
som dock sannolikt endast var ett redskap för andra. Ett tiotusental människor
drog emot Vinterpalatset för alt öfverlemna en böneskrift till tsaren. Men massan
hejdades på vägen af militär, och då den icke ville vika, öppnade soldaterna eld.
Två tusen människor skola därvid hafva satt lifvet till. Denna händelse verkade
dock motsatsen till hvad dess upphofsman därmed afsett. Det reformfientliga
partiet vann åter terräng; det föreställde tsaren, att hvarje eftergifvenhet skulle
uppmuntra de revolutionära elementen och leda till nya utbrott af folkyra.
Svjatopolk-Mirskij blef enledigad och ersatt med en gammalryss.
Men den en gång väckta förhoppningen lät sig icke så utan vidare skjutas å sido.
Då man gjort det omöjligt för oppositionen att verka i lagliga former, grep den på
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
