Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 12. De europeiska staternas inre utveckling under de senaste årtiondena.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
550 E. BRANDENBURG, UPPKOMSTEN AF ETT VÄRLDSSTATSSYSTEM.
väl hufvudsakligen emedan han ej ville gå så långt, öfvertog Combes ledningen af
ministären. Han ålade alla församlingar skyldigheten att bygga ett skolhus, stängde
ytterligare 1,600 ordensanstalter, som dittills tolererats, och framlade i december 1903
ett lagförslag om folkskolans fullständiga sekularisering. Detta antogs af kamrarne
och utfärdades den 7 juli 1904; därigenom förbjödos medlemmar af andliga ordnar
utan undantag att meddela undervisning och påbjöds det som en skyldighet att
anlita de religionslösa statsskolorna.
Det är lätt insedt, att den katolska kyrkan måste uppfatta dessa åtgärder såsom
riktade mot dess ställning i det franska folkets lif. Påfven Leo XIII hade visserligen
rådt till eftergift och tillåtit ordnarne att ingifva ansökan oni den erforderliga
sanktionen, men redan under hans tid tillspetsades konflikten genom en strid om
tolkningen af 1801 års konkordat, hvilket gaf regeringen rätt att utnämna biskoparne.
Påfven begagnade i sina bekräftelsebullor ofta en ordalydelse, som kom regeringens
rätt att framstå endast som en förslagsrätt; mot detta protesterade ministären utan
att dock uträtta något (februari 1903). Kort därpå dog Leo XIII (den 20 juli 1903).
I motsats till honom var efterträdaren Pius X en alltigenom opolitisk natur, en
strängt troende, något inskränkt andans man, för hvilken världslig hänsyn låg alldeles
fjärran; att just han upphöjdes på den påfliga stolen, var icke gynnsamt för en fredlig
afveckling af konflikten med Frankrike. När presidenten Loubet 1904 ville företaga
en resa till Rom och vid det tillfället besöka konungen af Italien, lät den nye påfven
officiellt meddela alla katolska hof, att hvarje besök af ett katolskt statsöfverhufvud
i Kvirinalen betydde en kränkning af kurian. Regeringen svarade med att hemkalla
det franska sändebudet från Rom, medan legationen själf tills vidare blef kvar. Men
när Pius sedan stämde två franska biskopar, som misstänktes för liberala tänkesätt,
till Rom och uppfordrade dem att nedlägga sina ämbeten, förklarade den franska
regeringen detta för otillåtligt, enär påfven därmed gjorde anspråk på en
afsättnings-rätt, som efter konkordatet ej tillkom honom. Då påfven vägrade att taga tillbaka
hvad han gjort, beslöt ministären att indraga beskickningen hos Vatikanen, utvisade
den påfliga nuntiaturen från Paris och uppsade hösten 1904 konkordatet, eftersom
detta blifvit kränkt från den påfliga sidan.
Uppsägandet af konkordatet införde en fullständig osäkerhet i förhållandet mellan
stat och kyrka och nödvändiggjorde en ny anordning. Innan det kom därhän, blef
Combes störtad i januari 1905, emedan han vid härens omdaning i republikansk
anda användt otillåtliga medel, i synnerhet ett långt gående spioneringssystem. Men
hans efterföljare Rouvier tillhörde samma riktning, och undervisningsministern i det
nya kabinettet, Bienvenu Martin, framlade redan i början af år 1905 ett förslag till
lag om fullständig skilsmässa mellan stat och kyrka; efter häftiga debatter blef det
antaget och trädde i kraft den 9 december 1905. Denna lag tryggade fri utöfning
af alla kulter och tillförsäkrade dessa skydd mot störande ingrepp. Men den
fastställde, att staten ej vidare lemnar någon konfession understöd eller penningbidrag.
Den katolska kyrkan som sådan erkännes ej vidare såsom en personlighet inom det
offentliga lifvet, utan det måste inom hvarje församling bildas kultföreningar, som
äro underkastade den allmänna föreningsrätten. Den katolska kyrkans förutvarande
förmögenhet, däri inberäknadt kyrkor, prästgårdar och andra byggnader jämte alla i
dem befintliga värdeföremål, öfvergår i statens, respektive församlingarnes, ego men
kan upplåtas till bruk åt blifvande kultföreningar. De andlige, som dittills åtnjutit
lön af staten, erhålla en pension, som afpassas efter längden af deras tjenstgöringstid.
Den katolska kyrkan upplöses sålunda i ett antal lokala religiösa föreningar,
hvaremot å andra sidan staten förlorar hvarje rättighet att anställa andlige eller att
öfver-vaka dessa föreningars förbindelser med hvarandra eller med sina andliga
öfverordnade. För att fastslå den dittillsvarande kyrkoförmögenhetens storlek anordnades
en noggrann inventering af alla däri ingående föremål, som verkställdes under
nästföljande månader delvis med användande af våld och under stark jäsning bland
folket. På grund af de alltför skarpa medel, som därunder användts, blef Rouvier
störtad i mars 1906 och ersatt med Sarrien, sedan med Clémenceau. Men äfven den
nya regeringen höll på ett strängt genomförande af skilsmässolagen, och de nya valen
i maj 1906 medförde en stark tillväxt af vänstern, på hvilken regeringen stödde sig.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
