Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 12. De europeiska staternas inre utveckling under de senaste årtiondena.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
552 E. BRANDENBURG, UPPKOMSTEN AF ETT VÄRLDSSTATSSYSTEM.
Bortsedt från detta hade tiden för centerns herravälde få positiva resultat att
uppvisa. Sant är, att den civila lagboken fullbordades och trädde i kraft med den
l januari 1900, men detta var ett länge förberedt verk, hvars grundvalar lades på
1870-talet och som nu endast erhöll sin formella slutbehandling. Däremot var
till-vägabringandet af en enhetlig militär straffprocessordning ett verkligen nytt resultat;
men den måste köpas af Bayern genom medgifvande för detta land att hafva en
egen senat i den högsta krigsrätten i Berlin. Upphäfvandet af förbudet för politiska
föreningar att träda i förbindelse med hvarandra var endast en uppfyllelse af ett
tidigare gifvet löfte. Det rådande ekonomiska systemets bestånd befästes genom
antagandet af den nya tulltariffen, som år 1902 genomdrefs under stora svårigheter
och trots förbittrad obstruktion af socialdemokratien och liberalernas vänstra flygel
och som tjenade till grundval för handelsfördragens förnyande med grannstaterna.
Framför allt framkallades vänsterelementens motstånd genom sädestullarnes höjning,
hvilken innebar ett medgifvande åt den agrariska sidan, de konservative och
centern. De öfverskott, som vunnos af tullarne utöfver medelsiffran under de fem
närmast föregående åren, skulle användas till upprättande af en försäkring för änkor
och barn efter arbetare.
Allt detta var nu inga storverk för en tidrymd af tio år. Men allt annat, som
försöktes, blef styckeverk. I finansfrågor framhärdade centern vid sin gamla taktik
att förhindra rikets fullständiga oberoende af de särskilda staterna. Därför kunde
icke heller en verklig finansreform bringas till stånd. Lagen af 1904 aflägsnade
visserligen den beryktade franckensteinska klausulen, i det att den utan afdrag
hänvisade afkastningen af tullarne och tobaksskatterna till riket, men i gengäld
förpliktades riket att öfverlemna behållningen af brännvinsskatten, stämpelafgifterna och
maltskatten till de särskilda staterna. Då till följd häraf rikets utgifter icke heller
nu kunde täckas genom dess egna inkomster, måste de särskilda staternas bidrag
bibehållas i den gamla formen. Det lyckades icke ens att genomdrifva en från flere
håll eftersträfvad »förädling» af dessa bidrag genom att taga hänsyn till de olika
staternas ekonomiska prestationsförmåga i stället för deras blotta befolkningssiffra.
Då centern, som härutinnan handlade i samförstånd med regeringarne i de flesta
staterna, stod emot hvarje införande af direkta riksskatter, på samma gång som rikets
växande skuldbörda och tilltagande deficit och därmed den stigande förhöjningen
af de särskilda staternas bidrag bragte dessas hela budget i oordning, måste man i
början af år 1906 tillgripa nya indirekta skatter. Men icke heller detta räckte till
att bestrida rikets utgifter, då den verkliga behållningen af dessa nya skatter
stannade långt under den beräknade, under det att utgifterna alltjämt stego i höjden.
Därför blef riksfinansväsendets ordnande på sunda grundvalar en af de viktigaste
uppgifter, som tyska riket hade att lösa under den närmast följande tiden.
Ännu mindre kom man någonstädes med försöket att åstadkomma ett gemensamt
tyskt järnvägsväsen. Ehuru järnvägsdriften i många stater på grund af deras järnvägsnäts
ringa utsträckning ej lönade sig och ehuru Hessen endast hade finansiell fördel däraf,
att det anslöt sig till den preussiska järnvägsförvaltningen, så läto dock de särskilda
regeringarne afhålla sig från att följa exemplet af fruktan för att genom en sådan
anslutning nödgas uppoffra för mycket af sin kära själfständighet. Man kom icke
ens fram till en gemenskap i afseende på driftmaterielen, sådan den föreslagits af
Preussen och äfven diskuterats i konferenser mellan de särskilda staterna. - Den
sociala lagstiftningen hade så godt som afstannat, såvida man icke vill räkna som
bidrag till en sådan, att man år 1899 afböjde den så kallade tukthuslagen, som
hotade att belägga misshandel af arbetsvillige med tukthusstraff.
Däremot försökte centern vid upprepade tillfällen påverka rikspolitiken efter sina
åsikter; så genomdref den år 1904 en sådan mildring i jesuitlagen, att orden som sådan
visserligen fortfarande blef förbjuden i Tyskland men att enskilda jesuiter, som
uppehålla sig i riket, icke vidare kunde underkastas uppsikt och utvisning genom polisen.
Centerns försök att utverka den katolska kyrkans fullständiga befrielse från allt slags
statsuppsikt och möjliggöra upprättandet af konfessionella privatskolor strandade på
förbundsrådets motstånd. Likaså misslyckades partiet i sin sträfvan att underkasta
det andliga lifvets yttringar i litteratur, bildande konst och teater en sträng kyrklig
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
