Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 12. De europeiska staternas inre utveckling under de senaste årtiondena.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
554 E. BRANDENBURG, UPPKOMSTEN AF ETT VÄRLDSSTATSSYSTEM.
beboddes af polackar. Ty här hade sinnena gripits af åtrå att lösrycka dessa områden
från Tyska riket och återställa det gamla Polen, och denna sträfvan fann obetingadt
stöd hos de katolske andlige, som i dessa trakter själfva voro af öfvervägande polsk
härkomst. För att förebygga sådana faror hade regeringen redan 1886 genomdrifvit
en lag, hvarigenom särskilda penningmedel anvisades till inköp af polsk jordegendom
i Westpreussen och Posen. Dessa summor höjdes sedan (1898-1902) med 100 och
150 millioner mark. Men åtgärden bar icke de väntade frukterna. Blotta
förefintligheten af en koloniseringskommission och den därigenom stegrade efterfrågan på
polsk jordegendom dref upp prisen till oerhörd höjd. Vidare använde polackarne
de mottagna penningarne till att köpa nya gods af tyska jordegare, och på det sättet
uteblef nästan fullständigt den åsyftade tillökningen i tysk jordbesittning därstädes.
Till en verklig kraftmätning kom det i den år 1901 utbrytande wreschenska
skolkonflikten. Regeringen hade förordnat, att i alla skolor, där barnen kunde nog
tyska, skulle hela undervisningen, äfven i religion, meddelas på detta språk. På
tillsägelse af sina föräldrar och präster vägrade nu de polska skolbarnen i den lilla
staden Wreschen att svara på tyska. Härpå följde straff mot barn och föräldrar.
Men de andlige framställde detta som ett angrepp på folkets religion, emedan
religionsundervisning på ett för barnen obegripligt språk ju vore värdelös. Detta var
emellertid en förvridning af verkligheten, då det ju var en förutsättning för
förordningens tillämpning, att barnen hade tillräcklig kännedom om tyska språket. Striden
fördes äfven i pressen med utomordentlig häftighet och urartade slutligen till en
fullständig strejk af polska skolbarn i provinsen Posen. Antalet barn, som vägrade att
svara på tyska, steg tidtals till 40,000. Men regeringen höll lugnt fast vid sina
bestämmelser, och till följd af de olägenheter, som drabbade barnen själfva genom
ute-blifven uppflyttning i högre klass och församlingarne genom anställning af biträdande
lärare, gick strejken småningom tillbaka och utslocknade. Den hade dock utgjort
ett betänkligt symptom af de nationella motsatsernas skärpning i dessa landsdelar.
Till förstärkning af sina kampmedel utverkade regeringen år 1908 af landtdagen en
lag, hvarigenom den erhöll en viss begränsad expropriationsrätt gentemot polska
jordegare. Genom användning af detta medel hoppades man kunna nedtrycka
egendomsprisen till normal höjd och att kunna fullständigt förtyska en del områden.
Centerns herravälde i riket tog mot slutet af år 1906 ett oväntadt brådt slut.
Anledningen härtill blef partiets ställning i kolonialfrågorna. Tyskland hade vid denna
tid att kämpa emot ett farligt uppror af infödingarne i Sydvästafrika; endast med
stora ansträngningar och svåra offer hade det lyckats att blifva herre öfver upproret,
men det behöfdes fortfarande en ansenlig truppstyrka för att fullständigt återställa
lugnet. Regeringen begärde nu af parlamentet 29 millioner mark för att göra slut
på striden. Centern hade aldrig visat något sinne för koloniala frågor och alltid
ställt de katolska missionernas intressen i kolonierna öfver den tyska statens. Så
hade nu centerns ledare på missionärernas uppgifter riktat de häftigaste och till
största delen obefogade angrepp mot hela den tyska kolonialförvaltningen och en
och annan bland dess representanter. Det hade sålunda lyckats dem att aflägsna
chefen för kolonialämbetet från hans plats, men de funno i stället en energisk
motståndare i hans efterträdare Dernburg. Denne uppträdde mycket skarpt mot deras
angrepp i parlamentet och afslöjade så hänsynslöst deras försök att på bakvägar
vinna inflytande på besättandet af de koloniala platserna, att han ådrog sig partiets
oförsonliga hat. För att låta regeringen känna sin makt bortströk centern, stödd
på socialdemokraterna, 9 millioner från det för Sydvästafrika begärda anslaget och
fordrade en stark inskränkning af trupperna, eftersom krigsläget ställt sig
fördelaktigare. Kejsaren såg i detta beslut ett ingrepp i hans makt som högste krigsherre
och beslöt att upplösa riksdagen, den 13 december 1906. I den nu begynnande
valstriden blef det tydligt, att flertalet af det tyska folket insåg koloniernas betydelse
för Tysklands vidare utveckling. Valen i januari 1907 medförde en icke obetydlig
maktförskjutning mellan partierna. Tack vare sin utmärkta partidisciplin behöll
centern visserligen sitt gamla antal, men socialdemokraterna, som redan stigit till 81,
förlorade nära nog hälften af sina platser och räddade endast 43. Till följd häraf
blef det möjligt att bilda en majoritet af konservative och liberale, i synnerhet som
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
