Full resolution (TIFF)
- On this page / på denna sida
-
VI. De skandinaviska länderna och Finland under det senaste århundradet. (A. Rydfors)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
574 A. RYDFORS, DE SKANDINAVISKA LÄNDERNA OCH FINLAND.
nämnda länder goda utsikter att i raskare tempo fullfölja den redan inledda
öfvergången från öfvervägande råämnesproduktion till förädlingsindustri.
I fråga om utrikes handel och utländsk samfärdsel intogo Danmark och Norge
första platsen, sedan det förra frigjort sig från beroendet af Hamburg och den norska
frakthandeln fått friare spelrum genom engelsmännens upphäfvande af det gamla
förbudet för utländingar att införa annat än sitt eget lands produkter i britiska
hamnar. Betydelsefullt för Danmarks utrikes förbindelser blef i synnerhet
anläggandet af Esbjerg, som öppnade en genväg till England för den stadigt växande
exporten af danska mejerialster, äfvensom upprättandet af en frihamn vid
Köpenhamn (1890). Det största rederiet i Norden var »det förenade ångbåtsbolaget» i
Köpenhamn, hvars båtar beforo alla haf. Det af Tietgen ledda »stora nordiska
telegraf bolaget» omspände en stor del af jorden med sitt telegrafnät.
Liksom framstegen i materiell odling i de nordiska länderna mestadels endast
voro reflexer af utvecklingens gång i den stora världen, så rättade sig öfver hufvud
äfven växlingen mellan tullskydd och frihandel efter yttervärldens föredöme, och
likaså bestämdes ebb- och flodtiderna i det ekonomiska lifvet väsentligen af
motsvarande företeelser utomlands eller af andra yttre inverkningar. På en tid, då den
neutrala sjöfarten ännu icke hämmades genom de krigförande makternas
minspärrningar, låg det sålunda intet onaturligt i det faktum, att 1850- och 1870-talets goda
konjunkturer sammanhängde med de då pågående stormaktskrigen.
Icke mindre påtagligt än’på det materiella området framträder de små folkens
beroende af den yttre kulturvärlden i fråga om det andliga lifvet. I Norden gick
denna idéimport länge, i naturlig anslutning till det geografiska läget, öfver hufvud
i den gamla ordningen, så att Danmark bildade öfvergången till Sverige och jämväl
till Norge, äfven efter detta lands förening med Sverige, och detta sistnämnda till
Finland, äfven efter dettas förening med Ryssland.
I Sverige väcktes den genom rationalismen kväfda kristliga andan till nytt lif
genom Schartau och Wallin, i Danmark genom Grundtvig. Om den senare ej gick
upp mot Wallin som religiös lyriker, så var det i full öfverensstämmelse med
Svenskarnes läggning åt känslosidan, danskarnes åt förståndssidan, att hvarken Wallin
eller någon annan nordskandinav som religiös tänkare kunde jämställas med vare
sig Grundtvig, Kierkegaard eller Martensen.
Längre fram begynte den kyrkliga freden störas genom inträngandet af
främmande sekter och uppkomsten af frikyrkliga rörelser, och i det följande vunno de
nymaterialistiska och kristendomsfientliga strömningarne inom de stora
kulturländerna allt större insteg jämväl hos oss, ehuru ej så mycket genom naturvetenskapen
som genom de socialistiska arbetarrörelserna.
Hos ett litet folk hafva de naturvetenskapliga och matematiska disciplinerna så till
vida bättre ställdt för sig än de historiska, att de sistnämnda, för så vidt de
begränsa sig till sitt eget folk, i regeln röna föga eller ingen uppmärksamhet ute i den
stora vetenskapliga världen. Därför är Geijer endast en svensk lokalstorhet, medan
Örsted, Abel och Berzelius äro namn med internationell valör. Att detta äfven kan
sägas om John Ericsson, Nordenskiöld, Nansen och Amundsen har sin grund däri,
att deras bedrifter ej tillhöra kammarforskningen utan den vetenskapliga handlingen,
som lättare gör sig bemärkt och ofördröjligen utbasunas i världspressen. För öfrigt
karakteriserades denna tids vetenskapliga lif ej endast af enstaka stora namn och
resultat utan kanske ännu mer af ett ifrigt och detaljeradt forskningsarbete på en
massa händer, och i detta den andliga hushållningens hvardagsslit är ingen nation
för liten att deltaga. Framför allt för sådant arbete äro vetenskapliga anstalter och
statsinstitutioner till. I detta hänseende häfdade Sverige väl sitt primat i Norden,
ej blott genom de tvenne högskolor, som genom enskild försorg inrättades vid sidan
af de gamla statsuniversiteten, utan äfven genom sådana uppslag som Lings
gymnastik, Artur Hazelius’ etnografiska institutioner och Alfred Nobels internationella
stiftelse. I Danmark var det mera konsten än vetenskapen, som lade beslag på
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
