Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Europeisk expansion i det förflutna och det närvarande.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
594 K. LAMPRECHT, EUROPEISK EXPANSION.
Men äfven ett annat, verkligare sammanhang förefinnes mellan fysiskt och
andligt. När man skådar ut öfver talrika folk, skall man med förvåning finna, i huru
hög grad dessas läggning och öden bero af de geografiska betingelserna. Framför
allt äro väl rasegendomligheterna, de mest oföränderliga grunddragen i den nuvarande
människovärlden, först och sist beroende af sådana förutsättningar, och så är det
icke utan djup mening, som föreställningar, hvilka en af de snillrikaste geograferna
i det nittonde århundradet anknöt vid dessa sammanhang, gifvit upphof till en ny
uppfattning och indelning af världshistorien. Men äfven de stora, af oss kända
kulturkretsarne inom den mänskliga historien bestämmas i fråga om utgångspunkt
och primitiv utbredning icke minst af geografiska förutsättningar.
I den nya världen, som sålänge bildade ett för sig bestående område af mänsklig
utveckling, ligga alla kulturkretsarne, såväl mexikanernas och peruanernas som chibchas’,
inom tropiska eller subtropiska områden och på ansenlig höjd med endast obetydlig
förskjutning nedöfver låglandet, snarast då åt hafssidan, till områden med relativ svalka
och relativ fuktighet. På samma sätt förhåller det sig med de äldre kulturkretsarnes
belägenhet i Gamla världen. I den östra hälften af det stora kontinentala
sammanhang, som utgöres af Asien, Europa och Afrika, hafva de sin utgångspunkt i de
stora floddalarne kring Indus och Ganges samt kring Hoang-ho, i fruktbara områden
med yppigt eller åtminstone friskt växtlif och en ursprungligen rik djurvärld. Och
något liknande gäller också för västra hälften af Gamla världen, hvilket det nu
är fråga om urkulturerna i landet mellan Tigris och Eufrat eller om Nillandet eller
om de sönderslitna europeiska kustlanden vid Medelhafvet elierom den nordafrikanska
kusten midt emot. Öfverallt möta vi fruktbara områden i skäligen sydligt läge och
framför allt med rik tillgång på vatten, alltså detta samma element, som än i dag
först och främst kommer i fråga på hvarje odlingsområde på jorden, på hvarje än
så liten plats för blifvande mänsklig bosättning. Men kring de västra kulturkretsarne
i Gamla världen lägra sig öknar och svårtillgängliga kantberg, som sträckte sig till
kontinenternas inre, och detsamma gäller äfven om de östra kulturkretsarnes
områden.
Från dessa ursprungliga kulturkretsar hafva sedan utvecklats yngre sådana af
något olika geografisk natur, hvilka väl, geografiskt ej mindre än historiskt sedt,
skulle kunna kallas sekundära; sådana äro den japanska, den malajiska, den
central-och västeuropeiska, kort sagt den nuvarande europeiska kulturens. Om utvecklingen
af sådana kulturer har man velat göra den iakttagelsen, att den inom tropiska land
snarast ledt nedåt, inom den tempererade zonens strängare klimat däremot till
stegring af de mänskliga kulturformerna.
Huru nu därmed må förhålla sig - inom den nuvarande historiska världen är
det förnämligast fråga om två kulturkretsar, den ostasiatisk-japanska och den
europeiska; man kunde med något öfverdrifvande af engelsk nationalstolthet äfven säga:
den europeisk-engelska, eller med starkare betonande af germansk rasstolthet: den
europeisk-teutonska, hvarvid efter engelskt och i synnerhet nordamerikanskt
språkbruk under namnet teutonsk inbegripas nord- och sydgermaner (skandinaver, tyskar,
nederländare), angelsaksare-engelsmän samt de koloniala teutonerna förnämligast i
Nordamerika och Australien. Men af dessa båda nu för tiden i första rummet aktiva
kulturkretsar är det i sin ordning förnämligast den europeiska, som ingripit afgörande,
och detta på grund af en kultur, som väl, betraktad som ett helt, kvalitativt
såväl som i synnerhet kvantitativt öfverträffar alla äldre tiders och folks kulturer.
Ty äfven på den östasiatiska kretsen har den utöfvat inflytande, om den också icke
kommit ända därhän, att den politiskt behärskar densamma, och om det också, i
synnerhet sedan det adertonde århundradet liksom redan en gång under den döende
antikens tider, från denna krets utgått talrika och allt viktigare inverkningar på den
europeiska.
Så motiveras det af sakens egen natur, liksom det smickrar vår europeiska
raskänsla, att afsluta en världshistoria i våra dagar med historien om denna krets*
utbredning öfver världen, i synnerhet i nyare och nyaste tider. Och just ur denna
synpunkt kan det äfven vara särskildt skäl att här lägga in ett ord för det gamla,
så ofta klandrade begreppet »världshistoria». Är det verkligen icke jordklotet -
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
