Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
59
deraf, äfvensom af Ditt löfte i Joh. 10: 28, 29, drager
jag den slutsatsen, att, ehuru synden plågar och
anfäktar, så lider det dock intet tvifvel, att Du ju, fastän
jag känner helt annat, likväl är min nådige Gud, som
genom Jesum Christum har behag till mig arme fattige
syndare. Och som Du ju är starkare än djefvulen, så
skall Han likväl aldrig, huru han än bråkar, kunna göra
det till lögn, som Du satt ss evig sanning!" (Moster
bör slå upp de anförda språken!) — Detta är nu en så
viss sanning, att djefvulen aldrig i evighet skall förmå
att fördunkla den, men fastän jag detta vet, så finnes
för mig intet svårare än att annamma sådana ord mig
till tröst, utan jag vill nödvändigt lägga något eget
arbete till, jag vill först ångra mina synder riktigt, jag
vill först känna syndens sveda, lagens förskräckande
litet bättre, innan jag vill annamma sådan nåd, och så
faller jag in i ett egenrättfärdighets-arbete, och blir
så den sista villan värre än den första. Det är förfärligt,
att man skall vara så djupt sjunken! Ack att Herren
ville döda vårt kött dagligen och göra oss till nya
menniskor i tanke vilja och håg! Ack att Han ville stärka
vår svaga tro och gifva oss en klar blick in i Jesu
lidande för våra synder samt i Hans af förbarmande kärlek
bristande hjerta; Han som då Han hängde på korset
sargad, blodig, bespottad och af Gud öfvergifven, likväl
oaktadt allt detta glömde sin egen nöd och hade ej tid
att tänka derpå, förrän Han först fått tänka på oss,
som korsfäste Honom, samt bedja för oss: Fader, förlåt
dem! Ja om vi rätt besinnade hvad vi hafva i Jesus,
så skulle vi ej vara så eländiga. Det skulle då vara
vår största fröjd att lefva i ett ständigt umgänge med
Honom i Ordet och bönen, att i hela vår umgängelse
bevisa, att vi höra Honom till. Det skulle vara vår
största förnöjelse att med (så att säga) begge händer
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
