Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
71
Till OKÄND.
Upsala d. 7/10 1860.
Kära Vän!
Immanuel.
gå säger Herren Zebaoth till dig, märk och hör:
Kära, hör och märk Herrans svar på vår fråga:
hvad tänker Gud om oss, då vi äro syndare? Hvad
skola vi säga, då Gud så talar? Hvad är att göra det
Gud icke allaredo gjort hafver? Hvad skola vi säga
annat än med Psalmisten utbrista: "var nu åter till
frids min själ, ty Herren gör dig godt" (Ps. 111) eller:
"Hvi bedröfvar du dig min själ, och är så orolig i mig?
Hoppas uppå Gud, ty jag skall ännu tacka Honom, att
han mitt ansigtes hjelp och min Gud är" (Ps. 42) och
åter: "Lofva Herren, min själ, och förgät icke hvad
godt han dig gjort hafver" (Ps. 103). Huru våga vi
tvifla? Gud, Gud talar och Han gör det ock (Hes. 17:
24). Och när Han vill göra något, ho kan hindra det?
Ja, lofvad vare Gud!
Kära U.! Dels är jag tom på underrättelser, dels är
verlden mig likgiltig; derför må du nöja dig med några
underrättelser från himmelen. Hvad mig sjelf
beträffar, så är jag, som du väl vet, en usling den allt
förstånd öfvergår. Ett evigt vexlande i mitt inre, aldrig
lugnt, utan buller och väsen nästan beständigt. Men
Jesus är alltid densamme, högtlofvad evinnerliga. Jag
ligger här och studerar, men gör mig understundom lös
för att här och der för de fattiga predika Guds
evangelium efter den nåd, Gud gifver. Jag har aldrig stått
på predikstolen, utan endast vistats här och der i torpar-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
