- Project Runeberg -  P.P. Waldenströms brev / Andra delen. 1876-1882 /
142

[MARC] Author: P. P. Waldenström
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

het, c) de kristnas förbittring mot ”kyrkan” och beslut
att söka reda sig sjelfva — och sedan vältes skulden
naturligtvis på P. W. — 2) När nu äfven de troende
presterna drogo sig undan och folket var lemnadt åt
sig sjelf t för att ordna saken, var det icke möjligt, att
icke många ledsamheter, mycken oreda, mycket
öfvermod skulle blanda sig i verket; detta vände de troende
presternas passivitet i motstånd, som blott förvärrade
det onda, och så hafva missförstånden, domarne och
ledsamheterna å ömse sidor vuxit mer och mer.
Naturligtvis kastades skulden äfven för detta på P. W. —
3) Hade de troende presterna vid rörelsens början
erkänt lekmännens berättigade yrkande, så att de hade
infört kyrkotukt, så hade i deras församlingar inga
nattvardsföreningar uppstått. Bevis: Ockelbo,
Wåm-hus m. fl., der så skedde. — 4) Men om de troende
presterna ej hade mod att införa kyrkotukt, så borde
de hafva tillhandagått de kristna med goda råd, huru
de bäst skulle ordna saken, oberoende af kyrkan; och
jag är viss, att i sådant fall intet spändt förhållande
mellan presterna och lekmännen hade uppstått; men nu
lemnade presterna merändels lekmännen åt sig sjelfva,
och när dessa buro sig oförståndigt åt, så blef det för
de förra en anledning till tadel. Deraf kom hos
lekmännen ond blod; lekmännen fjermades från presterna,
hvilka derför skyllde dem och deras kolportörer för
andligt högmod o. s. v. Och man må icke undra, att
sår, som äro djupt slagna, icke i ett nu låta sig botas,
ooh vilja ej de kristna presterna taga någon skuld på
sig, så lärer väl bot svårligen vinnas. — 5) All andlig
rörelse företer alltid i början en viss kaotisk oreda (se
huru det var på Luthers tid) och första vilkoret, om
man skall kunna med välsignelse ingripa i rörelsen, är
att man har tålamod; det som är oredigt, fordrar tid

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 14:15:07 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/waldbrev/2/0146.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free