- Project Runeberg -  P.P. Waldenströms brev / Andra delen. 1876-1882 /
164

[MARC] Author: P. P. Waldenström
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

le mötet veta, att Nyvall ej hade någon tillförlitlig
kännedom om affärerna? Och när han ej hade det, huru
skulle mötet få det? Och var det mötets skuld, att
byggnadsstyrelsen, som ensam kände affärerna, hvarken till
det ena eller andra mötet lemnade någon framställning
om dessa? Hvar skulle pred. mötet få dessa
tillförlitliga upplysningar, då Ansgariiföreningen, långt ifrån
att aflemna en skriftlig och detaljerad tablå, åtföljd af
gravationsbevis m. m., icke ens sände ett ombud, som
hade kunnat åtmindstone muntligen redogöra för
affärerna? Nej i bedröfvelsen öfver den vändning, som
saken tog, när det blef fråga om, huruvida vilkoren voro
uppfyllda, samt af nit om att försvara
Ansgariiföreningen sade Nyvall, att det i dess öfverlåtelse ej var
bestämdt, inom hvilken tid Ansgariiför. skulle hafva
inbetalt de utlofvade 10,000. Och ett sådant yttrande
tj enade naturligtvis ej att bringa saken på det klara.
Nyvall gjorde allt, hvad i hans förmåga stod, för
Ans-gariiföreningens bästa, han handlade såsom en
varm-hjertad och ädel man, men han saknade kännedom om
affärerna men ansågs af mötet ega sådan kännedom —
och huru skulle mötet kunna annat tro? Det var det
stora felet, och skulden faller på Ansgariiför. eller dess
byggnadsstyrelse, som ensam var i besittning af
tillförlitlig sakkännedom men icke till mötet afgaf någon
redogörelse. Ju mer jag betraktar saken, desto mer
framträder för mig sanningen af mitt yttrande, att hela
affären vid det fria kyrkomötet liknade en öfverrumpling.
Och skulden till denna öfverrumpling ligger ej hos
pre-dikantmöteskomm., som tillstyrkt en sak under ett visst
vilkor, utan hos ombuden, som trots mina varningar
läto öfverrumpla sig till att fatta ett förhastadt beslut,
innan man var på det klara, huru det förhöll sig med
det der vilkoret. Anderssons vackra tal och någons

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 14:15:07 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/waldbrev/2/0168.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free