Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
lärer något om en sådan betalning, att hvarest
Skriften liknar synden vid en penningeskuld (Luk. 7 och
Matth. 18), det talas om skuldens efterskänkande, men
ej ett ord derom, att den blifvit betald. Den skuldsatte
tjenaren i Matth. 18 talade om betalning, och den vägen,
neml. ur det skuldsatta samvetets mörker, har talet om
syndens betalande kommit samt blifvit genom ett
månghundraårigt teologiskt arbete i Skriften inlagdt. Men
konungen talade ej ett ord om betalning utan sade:
Allt det du mig skyldig var, gaf jag dig till, ty du bad
mig. Hvad Radstock frågade mig och som kan hafva
gifvit anledning till det rykte, som notisen omnämner,
det var: om jag trodde, att Kristus var var
fullkomliga rättfärdighet inför Gud, hvarpå jag svarade
ungefär sålunda: ”Ja, på samma sätt som han är vår frid,
vår visdom, vårt lif, vår helgelse o. s. v., hvilket ju icke
betyder, att han har frid, är vis, lefvande eller helig i
vårt ställe, utan att vi, derigenom att han är i oss och
vi i honom varda rättfärdige, få frid, varda vise och
lefvande och helige o. s. v.” Det simplaste bondförstånd
kan fatta den saken, och det har behöfts mycket
teologiskt arbete för att inveckla densamma. Att Lorden
hade en annan mening, var nog tydligt. För honom
var det klart, att Gud, om han skall vara rättfärdig, icke
kan förlåta synder utan betalning — tänk om en
menniska blefve lika rättfärdig, så att icke heller hon kunde
förlåta synder utan betalning, hvad skulle man väl då
säga? Jo, äfven Lorden skulle säga, att hon vore
orättfärdig och Gud olik, men under tiden lärer han, att
Guds rättfärdighet just är så beskaffad! O hvilket
mörker!
När jag skildes från Lorden, sade han, att han var
glad att få se mig. Sedan har han låtit tillskrifva mig,
att han ej af Herren fått någon visshet om att komma
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
