- Project Runeberg -  P.P. Waldenströms brev / Andra delen. 1876-1882 /
246

[MARC] Author: P. P. Waldenström
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

äro ingenting annat än ”quod me juvet Deus”, och
det för tid och evighet (kropp och själ). De äro en
rest af hedendomen (likasom så mycket annat), och det
skulle hedra eder, I theologer, mer att framhålla detta
med kraft till det orättas rättande, än att genom
allehanda sofistiska förklaringar hjelpa till att uppehålla
det orätta och hedniska. Dock — tiderna lära väl aldrig
härutinnan ändra sig. När jag sistl. sommar i
Österrike såg, huru lugnt påfvedömets hjul rullar fram,
såsom det i sekler har gjort, såsom hade aldrig någon
protest höjts deremot, då kände jag igen modern på
hennes likhet med dottern.

Hvad för öfrigt angår den närv. teologiska och
kyrkliga ställningen, så företer den en underbar anblick.
Å ena sidan tal om kyrklig och konfessionel enhet, så
att hela verlden må tro, att här är en riktigt kompakt
enhet, å andra sidan de mest vidriga uppträden (såsom
t. ex. för några år sedan mellan M. J[ohansson] och
Myrberg i tidn. Upsala och nu mellan Billing å ena
sidan, Landgren och Theol. Tidskr. å den andra)! När
jag tänker på detta, så undrar jag, om I Theologer ären
så blinde, att I icke sen, hvilken rutten humbug hela
talet om den der enheten är, och om I egentligen kunnen
träffas utan att (såsom Roms augurer) le åt hvarandra.
Med en profets blick och djerfhet gjorde Norrby i
Theol. Tidskr. engång en antydan, att den
sammanhållande kraften i den svenska statskyrkan är (icke
bekännelsetroheten, än mindre troheten mot Gud utan)
statens lagar. När det stödet engång undanryckes henne
(och det sker nog i sinom tid), då ramlar hon. Hon säger
sig hvila på Herren men hon vet, att hon hvilar på
statens arm. Det veten I alle. Men all osanning fick sin
dom, då lögnens furste naglade sanningen vid korset,
och om den närvarande generationen icke upplefver san-

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 14:15:07 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/waldbrev/2/0250.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free