Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Henry David Thoreau - IV
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
35
den funno ett lämpligt objekt för elegant och sinnrikt
gyckel. Den förskaffade honom ett antal hängivna be-
undrare och kom kanske honoraren på hans tidskrifts-
bidrag att ökas en hårsmån. Någon nämnvärd inkomst
av sina litterära arbeten fick han aldrig. Efter Walden
publicerade han intet mera i bokform. Han hade planer
på ett verk om indianerna, vilka alltid livligt intresserat
honom och som han begagnat varje tillfälle att studera,
alltsedan han som pojke lärt sig kanotpaddling när en
kringströvande spillra av penobscotstammen gästat sina
fäders fiskevatten vid Concord; men det planerade ver-
ket kom aldrig längre än till förstudier i dagboken. Mo-
notonien i hans tillvaro i Concord avbröts genom de tal-
rika utflykter han företog åt olika håll. Han föraktade
järnvägar och var en varm anhängare av konsten att
färdas till fots: han ansåg att man med den metoden
»gjorde en lång resa på en kort sträcka». Som resenär
till fots hade han mera tycke av Diogenes än av Apollo.
Hans utrustning bestod då av en ryggsäck, en tennskål
dinglande vid livremmen samt ett i Concord med omnejd
berömt grönt paraply; han togs ofta av främlingar för
att vara kramhandlare eller kringvandrande hantverkare,
och en gång skuggades han och hans reskamrat, den
metafysiske poeten Channing, under flera dagar av de-
tektiver, som misstänkte de båda märkvärdiga figurerna
för att vara två efterlysta farliga landstrykare.1
1 Det är synd, att den för övrigt goda notisen om Tho-
reau i Nordisk Familjebok vanprydes av det porträtt, där
han uppträder i en monstruös skepparkrans. På det van-
ligen reproducerade, mera tilltalande porträttet från hans
senare år ser man honom med ett långt skägg som anstår en
filosof och skogsman. Han beskrives som medellång, pro-
portionerligt byggd, med ordinär panna, väderbrynt hy, djupt
liggande blågrå ögon, lång romersk näsa, mera efter hök-
än örn-modell — »lik Cæsars», stor mun med hoppressade,
något putande läppar, brunt skägg, figuren alltid mycket rak,
god kroppsstyrka och stor uthållighet, allmänt uttryck av
självsäker beslutsamhet och fullkomlig fysisk oförskräckt-
het, något kantigt och träaktigt i skick och rörelser.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
