Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Bostad, kläder och uppehälle
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
49
länkas, än om vi vore i stånd att genomtränga djupet av
varandras ögon för ett enda kort moment? På en timme
skulle vi genomleva alla jordens skeden, — ja, alla värl-
dars alla åldrar. Historia, poesi, mytologi: — intet slags
tänkbart studium av främmande erfarenheter skulle vara
så märkvärdigt och lärorikt som detta.
Största delen av vad mina grannar anse gott och lov-
värt, anser jag i mitt inre vara dåligt; och om jag ångrar
något är det i allmänhet mitt så kallade goda uppförande.
Vilken besatthetens demon lockade mig till detta? Kom
med de visaste ord du har på lager, gamle man, — du
som har levat i sjuttio år och ernått en sorts berömmelse,
— jag hör trots allt en oemotståndlig röst som lockar
mig bort från allt sådant. En generation överger en an-
nans livsfilosofi som ett strandat fartyg.
Det förefaller mig, som om vi kunde taga en hel del
ting på god tro på helt annat sätt än som nu sker. Vi
kunna göra oss av med just så mycken omsorg om oss
själva, som vi uppriktigt äro i stånd att bestå något an-
nat. Naturen är lika väl anpassad efter vår svaghet som
efter vår styrka. Den oupphörliga vaksamhet och ängs-
lan, som många leva under, är en sorts nästan obotlig
sjukdom. Vi lockas att överdriva betydelsen av vad vi ut-
rätta; men jämfört med allt vad vi icke hinna med, är
det ingenting att tala om. Hur vaksamma och aktgivande
äro vi inte, alltid beslutna att inte leva på förtröstan om
vi på något sätt kunna undvika det; på utkik hela dagen
för att på kvällen motvilligt mumla våra böner och för-
tro oss åt det ovissa. Vi tvingas så att ta allt grundligt
och genomallvarligt; vi vörda vårt liv och förneka möj-
ligheten av en förändring. Det måste vara så, säga vi;
men det finns så många olika sätt som radier i en cirkel.
All förändring är ett under för den eftertänksamme; men
det undret äger rum vart ögonblick. Confutse har sagt:
— »Att vara medvetna om vår kunskap om vad vi veta
och om vår okunnighet om vad vi icke känna till, det är
sann kunskap.» När en människa har lyckats förvandla
4 — Skogsliv vid Walden
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
