Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Bostad, kläder och uppehälle
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
92
affär, — är det sä avgjort att inte den enes vinning är
den andres förlust? Har stallpojken lika stor anledning
som husbonden att vara belåten? Jag medger, att män-
niskan inte utan sådan hjälp kunde utfört vissa allmän-
nyttiga arbeten, och jag är villig att låta människor, häs-
tar och kor dela äran för vad som åstadkommits i detta
avseende; men följer därav, att icke människan själv
skulle varit i stånd att utföra något, som varit henne
ännu mera värdigt? När människor väl börja utföra
inte bara onödigt utan även skadligt och förslöande ar-
bete med djurens hjälp, är det tydligt att några få män-
niskor måste utföra allt underhållsarbete för djuren och
sålunda bli de starkares slavar. Människan tjänar så-
lunda inte bara djuret inom sig utan också, symbolise-
rande detta, djuret vid sin sida. Ehuru vi ha gott om
boningshus av tegel och sten, mätes dock en farmares
välstånd efter hur mycket hans boningshus överskyggas
av ladugården. Denna by påstås ha de rymligaste stal-
larna för kor och hästar här i nejderna, och vi äro heller
inte efterblivna i fråga om offentliga byggnader; men
det finns mycket få allmänna platser för fri andakt eller
fritt meningsutbyte i detta land. Det skulle inte vara
genom byggnader, som folk sökte bevara sitt minne till
eftervärlden; varför skulle det inte i stället vara genom
filosofi? Hur mycket mera beundransvärd är inte Bha-
gavat-Gita1 än alla österns ruiner! Torn och tempel äro
furstars lyx. En fri ande arbetar inte på någon furstes
befallning. Geniet är inte någon kejsares pensionär, inte
heller är dess material silver, guld eller marmor utom till
försvinnande ringa del. Varför hamrar man så mycket
sten? När jag var i Arkadien, såg jag inga stensprän-
gare. Folken är uppfyllda av ett förryckt begär att för-
eviga sig genom den kvantitet huggen sten, de lämna efter
sig. Hur vore det, om lika mycken möda lades ner på
1 Bhagavat-Gita, den Höges Sång, — fornindiskt poem av
filosofiskt-religiöst innehåll; ingår som episod i Mahabarata,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
