Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Ljud
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
154
andra ned. Varnad av det visslande ljudet tittar jag upp
från boken och skymtar någon hög fura, vuxen på fjär-
ran nordliga kullar, som vingesnabbt slungats från de
Gröna Bergen och genom Connecticut, på tio minuter fa-
rande som en pil från horisont till horisont, knappast
sedd av ett annat öga, nu på väg att
»bliva mast
hos någon väldig amiral.»
Och hör! — här kommer ett boskapståg med djur från
tusen betesmarker, — fårfållor, stallar och ladugårdar
på hjul, pådrivare med käppar, vallpojkar mitt bland sina
hjordar, allt utom bergens betesmarker, — allt virvlande
åstad som bergsskogarnas löv för en septemberstorm.
Luften är full av bräkanden från kalvar och får samt
bullret från bråkiga oxar, liksom om någon herdediktens
dalgång som bäst släpades förbi. När den gamle gum-
sen i fören skakar sin bjällra, hoppa bergen till som boc-
kar och de små kullarna som lamm. I mitten syns en
vagn med kreatursskötare, nu på samma nivå som deras
hjordar; deras arbete är slut, men de hålla alltjämt kvar
sina överflödiga käppar, som om dessa utgjorde tecknet
på deras ämbete. Men deras vallhundar, var hålla månne
de till? Allt detta måste för dem te sig som en vild flykt;
de känna sig helt bortkomna i ensamheten; de ha totalt
förlorat spåret. Jag tycker jag hör dem giva skall borta
bakom Peterborough-kullarna eller flämta längs Gröna
Bergens västsluttningar. De skola inte vara med vid dö-
dandet. Även deras arbete är slut. Deras trohet och
slughet ha intet att betyda nu. De skola glömda smyga
sig tillbaka till sina kojor eller kanske ströva ut mot vild-
marken och sluta förbund med räven och vargen. Så
drar herdeidyllen förbi och försvinner. Signalen ekar,
och jag måste lämna spåret för att låta vagnarna passera.
Jag vill inte få ögonen skymda och öronen dövade av rö-
ken och ångan och gnisslandet.
Nu sedan vagnarna gått förbi och världens rastlöshet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
