Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Skogssjöarna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
187
Cenobiternas åldriga sekt.1 Där fanns en äldre man, en
utmärkt fiskare och en stor kännare av allt som rörde
skogen, som brukade betrakta mitt hus såsom uteslutande
uppfört för fiskares bekvämlighet; jag för min del var
lika road av honom, när han satt på min tröskel syssel-
satt med att reda ut sina linor. Då och då sutto vi till-
samman ute på dammen, han i den ena ändan av båten
och jag i den andra; många ord växlades inte mellan oss,
han hade nämligen börjat bli en smula döv på senare år;
men då och då gnolade han någon psalm, vilket överens-
stämde förträffligt med min egen filosofi. På det sättet
kom vår samvaro att präglas av obruten harmoni och
blev mycket angenämare att dra sig till minnes än om den
vidmakthållits genom samtal. När, såsom oftast var fal-
let, jag inte hade någon alls att sällskapa med, brukade
jag väcka ekona genom att slå med åran mot båtens sida,
varvid de omgivande skogarna fylldes av svällande, vi-
brerande ljud; jag väckte dem liksom menageriägaren
piggar upp sina vilda djur, tills jag framlockade ett mull-
rande från varje skogklädd däld och backsluttning.
1 Cenobiter kallade sig de egyptiska f. d. eremiter, som
sammanslöto sig till brödraskap.
Under ljumma aftnar satt jag ofta i båten och spelade
flöjt, varvid jag såg aborrar, som jag tycktes ha förtrol-
lat, sakta simma runt och såg månen glida över den
strimmade bottnen, som var beströdd med sjunket av-
fall från skogen. Under tidigare år hade jag ibland kom-
mit till denna damm på äventyr tillsamman med en kam-
rat; vi gjorde då upp eld nära vattnet, vilket ansågs
locka fisken närmre, samt fångade hornfisk med en knip-
pa maskar på ett snöre; när vi sent på natten fått nog,
kastade vi bränderna högt i luften som raketer, varvid
dessa när de nådde vattnet plötsligt slocknade med en
skarp väsning och lämnade oss trevande i tjockt mörker.
Och genom natten letade vi oss så, under det vi visslade
någon stump, tillbaka till människors stigar. Men nu
hade jag blivit bofast vid denna strand.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
