Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Skogssjöarna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
190
spruckit ut, och det kan helt enkelt komma sig av att det
förhärskande blå blandas med det gula från sanden. Detta
är alltså färgen på dess iris. Detta klargröna bälte runt
dammen är just den del som först töar upp om våren, där
värmen dels direkt från solen och dels reflekterad från
bottnen verkar starkast på isen; därvid uppstår en smal
öppen ränna runt den ännu tillfrusna mitten. När vatten-
ytan i klart väder är kraftigt upprörd, så att vågornas si-
dor reflektera himlen i rät vinkel, — eller kanske emedan
mer ljus då blandas med vattnet —- erhåller dammen, lik-
som våra andra vatten, på något avstånd en djupare blå
färg än själva himlen; och vid sådana tillfällen har jag
från en båt på dess yta, när jag såg med oinställda ögon
utan fast blickpunkt, skymtat en enastående och obe-
skrivlig klarblå nyans, sådan som man anar i vattrat si-
den eller klingan av ett svärd, mera himmelsfärgad än
himlen själv, omväxlande med den ursprungliga mörk-
gröna färgen på vågornas motsatta sida, vilken föreföll
helt oren i jämförelse därmed. Det är ett metalliskt, kallt
grönaktigt blått, sådant jag nu kan påminna mig det, lik-
nande de strimmor av vinterhimlen som man ser mellan
de tunna molnflaken i väster strax innan solnedgången.
Likväl är ett glas av detta vatten, när det hålles upp mot
ljuset, lika färglöst som samma kvantitet luft. Det är
känt av alla, att en stor glasplatta erhåller en grön färg,
vilket enligt glasmästarna beror på dess massa, under det
ett mindre stycke av samma glas saknar färg. Hur stor
massa av Waldenvattnet som skulle erfordras för att re-
flektera grönt har jag aldrig utrönt. Vattnet i vår flod
är svart eller mycket mörkt brunt för den som ser rakt
ner i det, och förlänar, som insjövatten oftast gör, en gul-
aktig anstrykning åt kroppen på en bandande; men detta
vatten är av en sådan kristallisk renhet, att den badandes
kropp ter sig onaturligt alabastervit, vilket, jämte det att
lemmarna förstoras och erhålla andra proportioner, ska-
par monstruösa effekter, som skulle försett Michel An-
gelo med lämpliga studieobjekt.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
