Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Skogssjöarna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
208
nas rörelse, liksom en trindnött sten; men alla bestå av
lika groft material, halvtumlånga trådar, och de åstad-
kommas endast under en bestämd årstid. Dessutom
tror jag att vågor inte så mycket åstadkomma ett fast
material som fastmera genom nötning förläna form åt
sådant som redan förut är fast. Tagas de till vara samt
torkas, bevara de sin form under obegränsad tid.
Flints Pond! Sådan är nu en gång torftigheten i våra
platsnamn. Vilken rätt hade den smutsige och trång-
skallige farmare, vars farm gränsade upp till detta vat-
ten, där han hänsynslöst skövlat stränderna, att förläna
sitt namn åt detsamma? Någon gnidare (skin-flint), som
bäst tyckte om den speglande ytan av en dollar eller en
ny cent, där han kunde se sitt eget kopparansikte; som
betraktade till och med vildänderna, vilka slogo till i
vattnet, såsom inkräktare; och vars fingrar hade om-
formats till horniga och krökta klor genom lång vana
att gripa fast på harpyjors sätt; — nej, efter honom ville
inte jag ha den benämnd. Jag går inte till den sjön för
att se eller höra honom, som aldrig själv säg den, aldrig
badade i den, aldrig älskade den, aldrig beskyddade den,
aldrig sade ett gott ord för den eller tackade Gud för
att han skapat den. Hellre skulle den uppkallas efter
de fiskar, som simma i den, de fåglar eller fyrfotadjur,
som besöka den, de blommor, som växa på dess strän-
der, eller efter någon urinnevånare, vars historia är
sammanvävd med dess egen; och inte från honom, som
inte hade annan rätt till den än ett papper, som en lika-
sinnad granne eller magistratsperson givit honom, — han
som endast tänkte på dess penningvärde; han, vars när-
varo kanske var en förbannelse för hela stranden; som
sög ut jorden runt om och gärna skulle sugit ut vattnet
också; som endast sörjde över att den inte var höäng
eller tranbärsmosse — naturligtvis funnos i hans ögon
inga uppvägande förtjänster; han skulle gärna tömt den
och sålt vattnet för att komma åt gyttjan på bottnen. Ty
detta vatten drev inte hans kvarn runt, och för honom
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
