- Project Runeberg -  Skogsliv vid Walden /
214

(1924) [MARC] [MARC] Author: Henry David Thoreau Translator: Frans G. Bengtsson
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Högre lagar

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

214
mycken förtrogenhet med. Fiskare, jägare, timmerhug-
gare och andra, som tillbringa sitt liv i skogarna och
ödemarkerna samt på ett speciellt sätt själva bli en del av
Naturen, äro ofta under sina vilostunder i en mycket
lämpligare sinnesförfattning för observationer än nå-
gonsin filosofer eller till och med poeter, vilka nalkas
Naturen med vissa förväntningar. Hon är inte rädd att
avslöja sig för dem. Den som färdas över prärien är
självklart en jägare, den som befar Missouris eller Co-
lumbias källfloder har sina fällor att se till, den som
kommer förbi St. Marys forsar1 är en fiskare. Den som
endast är rätt och slätt en resande, lär sig saker och ting
i andra hand och endast till hälften samt förblir ett då-
ligt vittne. Vi sätta mest värde på, när den geografiske
vetenskapsmannen återger, vad dessa enkla pioniärer
redan förut kände till praktiskt och instinktivt, ty endast
detta är sann mänsklighet, emedan det har mänsklig er-
farenhet bakom sig.
1 Sault-Sainte-Marie mellan Lake Huron och Lake Supe-
rior.
Det är ett misstag att påstå, att amerikanaren har få
nöjen endast emedan han inte har så många helgdagar
och emedan pojkar och vuxna inte spela sä många slags
spel som man gör i England; här ha nämligen jaktens
och fiskets mera primitiva och ensliga nöjen inte ännu
fått ge vika för spel och lekar. Så gott som varenda
pojke bland mina jämnåriga i Nya England tog en fågel-
bössa på axeln någon gång i åldern mellan tio och fjor-
ton år; och hans jaktmarker och fiskevatten voro inte
begränsade som en engelsk herremans områden utan
voro mera vidsträckta än till och med den infödde jäga-
rens. Det är därför inte att undra på, att de inte oftare
stannade kvar på lekplatserna. Men en förändring bör-
jar redan göra sig märkbar, inte så mycket beroende på
ökad befolkning som på tilltagande knapphet på vilt;
kanske jägaren är de jagade djurens bäste vän, Humani-
tetssällskapet icke undantaget.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Jan 11 16:02:19 2025 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/walden/0220.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free