Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Högre lagar
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
219
frestar fjärilsödet. Storätaren är en människa pä larv-
stadiet; det finns hela folk på det stadiet, folk utan flykt
och fantasi; deras stora bukar förråda dem.
Det är svårt att anskaffa och tillaga enkel föda som
på intet sätt stöter fantasien; även denna bör nämligen
näras, då vi nära vår kropp; de borde båda slå sig ned
vid samma bord. Och trots allt låter kanske detta sig
göra. Frukt som förtäres med måtta kan inte komma
oss att skämmas över vår aptit och behöver inte med-
föra något avbrott i de värdigaste sysselsättningar. Men
sätt en extra krydda till ditt mål och du skall strax bli
förgiftad. Det lönar sig inte att leva på utsökt diet. De
flesta människor skulle gripas av en känsla av skam
om de överraskades i färd att med egna händer
tillaga precis en sådan middagsmåltid, vare sig animal
eller vegetarisk, som varje dag iordningställes åt den av
någon annan. Men intill dess detta blir helt annor-
lunda, äro vi inte verkligt civiliserade; och även om vi
kallas damer och herrar, äro vi inte fullgoda män och
kvinnor. Och detta är ett faktum som pekar på den änd-
ring som måste komma. Det må vara fruktlöst att fråga,
varför fantasin inte tilltalas av fett och av fläsk. Det
är nog för mig, att det verkligen är så. Innebär det inte
en förebråelse, att människan är ett köttätande djur?
Det är sant, att människan kan leva av att förtära andra
djur och verkligen i stor utsträckning också gör så; men
det är en sorglig form av tillvaro, — vilket envar som
vill vara med om att snärja kaniner eller slakta lamm
lätt kan lära sig inse, — och den kommer att bli betrak-
tad som en släktets välgörare, vilken lär människan att
hålla sig till oskyldigare och hälsosammare födoämnen.
Hurudan min egen praktik än må vara, hyser jag intet
tvivel om, att det inte ingår som del i människosläktets
öde under dess gradvisa utveckling att sluta upp med för-
tärandet av djur, lika visst som de vilda stammarna slu-
tade upp med att förtära varandra, när de kommit i be-
röring med mera civiliserade människor.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
