Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Högre lagar
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
225
giös? Jag känner till åtskilliga religiösa system, kallade
hedniska, vilkas föreskrifter komma läsaren att blygas
över sig själv och egga honom till förnyade ansträng-
ningar, — om så endast ansträngningar att fullgöra vissa
riter.
Jag tvekar att säga dessa saker, inte på grund av äm-
net, — jag bryr mig inte stort om hur opassande mina ord
äro, — utan emedan jag inte kan tala om sådana äm-
nen utan att förråda min egen orenhet. Vi samtala obe-
hindrat om en form av sinnlighet men äro stumma be-
träffande en annan. Vi ha sjunkit så djupt, att vi inte
längre kunna tala rättframt om människonaturens nöd-
vändiga funktioner. I äldre tider och i vissa länder nämn-
des varje funktion enkelt vid namn samt reglerades ge-
nom lag. Ingenting var för lågt för den hedniske lag-
stiftaren, hur motbjudande det än må te sig för modern
åskådning. Han undervisar om hur man bör äta, dricka,
pläga samlag, uttömma urin och exkrementer, och dylikt;
han upphöjer vad som är lågt och ursäktar sig inte
med att kalla dessa ting obetydliga.
Varje människa är byggaren av ett tempel, kallat hans
kropp, helgat den gud han tillber, byggt helt i hans egen
stil; och han kan inte komma ifrån detta verk genom
att mejsla marmor i stället. Vi äro alla skulptörer och
målare, och vårt material är vårt eget blod, kött och ben.
Vilken som helst fläkt av höghet och ädelhet börjar ge-
nast förfina en människas anletsdrag, vilken låghet och
sinnlighet som än härbärgeras börjar strax förfäa och
brutalisera dem.
John Farmare satt på sin dörrtröskel en september-
kväll efter ett hårt dagsarbete; hans tankar sysslade fort-
farande mer eller mindre med hans göromål. Efter att
ha tvättat sig hade han slagit sig ner för att förfriska sin
andliga människa. Det var en kylig kväll, och några av
hans grannar voro ängsliga för frost. Han hade inte
hunnit spinna långt på sina funderingar, när han hörde
någon blåsa flöjt, och detta ljud harmonierade med hans
15 — Skogsliv vid Walden
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
