Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Dammen under vintern
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
272
fåfängt försök att mäta djupet av sin egen otroliga tro
på orimligheter. Men jag kan försäkra mina läsare, att
Walden har en fullkomligt hel botten på ett rimligt, om
också ovanligt stort djup. Jag bottnade lätt med en
fiskelina och en sten av halvtannat skålpunds vikt; jag
var i stånd att noga avgöra när stenen lämnade botten,
emedan jag hade större tyngd att lyfta då, innan vatt-
net kommit under för att hjälpa mig. Det största djupet
var precis etthundratvå fot till vilket man bör lägga de
fem fot, dammen höjt sig sedan dess; tillsamman hund-
rasju. Detta är ett anmärkningsvärt stort djup för så
liten vattenyta; likväl vill inte fantasin undvara en enda
tum därav. Tänk om alla dammar vore grunda! Skulle
det inte öva inflytande på människosinnen? Jag är
tacksam att denna damm gjordes ren och djup för att
tjäna till symbol. Så länge människor tro på det oänd-
liga, skola de alltjämt anse några vatten bottenlösa.
En kvarnägare, som fick höra vilket djup jag mätt,
ansåg att det inte kunde vara riktigt, ty enligt hans
erfarenhet av dammbottnar skulle inte sand kunna ligga
så brant sluttande. Men även de djupaste vattensam-
lingar äro inte så djupa i förhållande till sin areal som
de flesta tro; om de urtappades skulle de inte lämna
kvar vidare märkbara fördjupningar. De äro inte som
bägare mellan kullarna; ty även Walden, som är ovan-
ligt djup, är i förhållande till sitt omfång inte djupare
än en flat tallrik. De flesta uttorkade sjöar skulle ta
sig ut som liknande ängsmarker som dem vi ofta se.
William Gilpin, som är så beundransvärd i allt som rör
landskapsbilder och vanligen så tillförlitlig, utbrister,
när han står vid övre ändan av Loch Fyne i Skottland,
vilken han beskriver som en saltvattensvik, sextio till
sjuttio famnar djup, fyra mil bred och ungefär femtio
mil lång, omgiven av berg: »Om vi kunnat se den ome-
delbart efter den urtidskatastrof, eller vilken naturens
krampryckning det än kan ha varit, som frambragt den,
— innan ännu vattnet hunnit rusa in: vilken fruktans-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
