Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Dammen under vintern
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
276
arbeta. De speciella lagarna äro våra utsiktspunkter, —
liksom för bergbestigaren bergets profil skiftar för vart
steg och topparna ha ett oändligt antal skiftningar,
ehuru absolut sett formen ständigt är en och den samma.
Även med sprängskott och borr fattar man det inte i dess
helhet.
Vad jag funnit beträffande dammarna gäller också i
etiken. Det är genomsnittlighetens lag. En sådan re-
gel som den om de två diameterna leder oss inte endast
till solen inom vårt världssystem och till hjärtat i män-
niskan, utan man kan också dra linjer genom längden
och bredden av en persons genomsnittliga dagliga verk
och ta med de livsvågor som utgöra dess utbuktningar
och tillopp; och där de linjerna skära varandra, ha vi
hans karaktärs höjd eller djup. Kanske behöva vi en-
dast känna hur hans stränder löpa och hur den kring-
liggande nejden, hans levnadsomständigheter, är for-
mad, för att därav bestämma hans djup och hans dolda
botten. Om han omgives av bergig terräng, om han har
en homerisk strand, vars toppar överskygga honom och
återspegla sig i hans inre, tyda dessa omständigheter på
ett motsvarande djup hos honom. Men en låg och jämn
strand visar, att han är grund på den sidan. I vår
kroppsform utvisar en djärv och framträdande panna,
att detta stup sluttar mot en motsvarande djup tanke.
Likaså ligger en sandrevel framför ingången till varje
själens vik eller särskild böjelse; varje sådan är en hamn
för en viss tid, där vi kvarhållas och äro i fara att in-
nestängas. Dessa vikar äro inte villkorligt tillkomna,
utan deras form, storlek och riktning bestämmas av
strandens höjder, av den en gång för alla givna lutnings-
linjen. När denna sandbank efterhand ökas av stormar,
tidvatten eller havsströmmar eller genom vattnets sjunk-
ande, så att den till sist når upp till ytan, förvandlas vad
som förut endast var en buktning i stranden och en hamn
för någon tanke till en självständig sjö, avskuren från
oceanen; här får tanken inrätta sig efter nya betingelser
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
