Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Vår
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
286
Varje dag upprepas de stora årsväxlingarna i mindre
skala i en sjö. Varje morgon värmes det grunda vatt-
net hastigare, ehuru totaluppvärmningen kanske inte
blir så stor, och varje afton avkyles samma vatten has-
tigare samt fortsätter att så avkylas intill nästa morgon.
Dygnet är ett sammandrag av året. Natten är vinter,
morgon och kväll äro vår och höst, och tiden kring
middag är sommar. När isen brakar och knallar, inne-
bär detta att temperaturväxling försiggår. En vacker
morgon efter en kall natt, den 24 februari 1850, när
jag gått till Flints Pond för att tillbringa dagen där,
märkte jag till min förvåning, att när jag slog på isen
med yxhammaren, genljöd den som en gonggong vida
omkring, liksom om jag slagit på ett väl spänt trum-
skinn. Dammen började dåna ungefär en timma efter
soluppgången, när den kände inflytandet från de sol-
strålar som kommo sneddande över kullarna; den sträck-
te på sig och gäspade som en vaknande människa med
alltjämt stegrad bullersamhet, och detta fortfor under
tre eller fyra timmar. Den tog en kort siesta vid mid-
dagstid och larmade sedan på nytt i kvällningen, när
solen drog tillbaka sin värme. När vädret är stadigt
under rätta tiden, avlossar dammen sin kvällssalut med
stor regelbundenhet. Men mitt på dagen, när isen är
full av springor och luften är mindre klar, har den full-
komligt förlorat sin resonans, och fiskar eller bisam-
råttor skulle då troligen inte bli dövade av ett slag på
isytan. Fiskare påstå, att »dammens åska» skrämmer
fiskarna, så att de inte nappa. Dammen larmar inte
varje afton, och jag är inte i stånd att tillförlitligt förut-
säga, när man skall vänta dess skott; men fast kanske
inte jag är i stånd att förnimma någon ändring i vädret,
kan den känna det. Vem skulle kunnat tro, att ett så
stort och kallt och tjockhudat ting skulle vara så käns-
ligt? Likväl har det sin lag, och i lydnad för den måste
den larma lika nödvändigt som knopparna svälla i mars.
Hela jordytan är levande och täckt med känselnerver.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
