Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Vår
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
288
turen och som förefaller så helt invigd i alla hennes
förehavanden som om hon stapelsatts, när han var
pojke, och han hjälpt till att sträcka hennes köl, — en
man som blivit fullvuxen och knappast kan ha mer
att inhämta av Naturens vishet, om han så nådde Me-
tusalahs ålder — berättade mig (och jag överraskades
av att höra honom uttrycka förvåning över något av
Naturens förehavanden, ty jag trodde att ingen hemlig-
het mera fanns mellan dem) att han en vårdag tog sin
bössa och båt för att roa sig en stund med andskytte.
Det låg ännu is i kärren, men floden var helt isfri, och
han drev utan hinder från Sudbury, där han bodde, ner
till Fair-Haven Pond, vilken han oväntat fann till stör-
sta delen täckt med fast is. Det var en varm dag, och
han förvånades över att se ett så stort isfält kvarlig-
gande. Eftersom inga änder syntes till, gömde han sin
båt på nordsidan av en ö i dammen och kröp därefter
själv in bland några buskar på öns sydsida för att vänta
på dem. Isen var borta närmast stranden, och mellan
honom och isranden fanns ett bälte av varmt och lugnt
vatten med dybotten, just sådan som änderna tycka om,
och han tog för givet att några änder skulle slå ned
där inom kort. När han legat stilla där en timma, hörde
han ett lågt och som det tycktes mycket avlägset ljud,
som var märkvärdigt fulltonande och gjorde ett starkt
inryck; det liknade inte något ljud han någonsin hört,
och det tillväxte efterhand i styrka och omfång som
om det skulle sluta i någon stor katastrof, — det blev
till ett dystert dån och vinande som plötsligen kom ho-
nom att tro, att en sagolik härskara av fåglar nalkades
för att slå ner, så att han upphetsad grep sin bössa
och rusade upp med fart; men då fann han till sin för-
undran, att hela isfältet börjat röra sig, medan han låg
där, och drivit in till stranden; ljudet hade uppkommit
av att isranden skavde mot stranden, — varvid den
först endast sakta maldes sönder och smulades men slut-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
