Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - II. Biografier - 15. Helena Waldenströms, gift med handlanden Nils Bagge - 16. Kontraktsprosten och kyrkoherden Joan Waldenströms
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
15.
HELENA WALDENSTRÖM
(se tab. 1.), dotter till tullnären, sedan tullinspektoren och öfverkrigskommissarien
Anders Waldenström och Maria Anna Holst, var född o. 1693 i Uddevalla. Hon
gifte sig 2/2 1710 med handlanden i Uddevalla Niklas Johansson Bagge, född o. 1685,
son till rådmannen i Uddevalla Johan Nilsson Bagge och Maren Larsdotter (se tab. 48.).
Hon dog första dagarne i januari 1731 i Uddevalla samt begrafdes den 8:de
i s. m. i »murade grafven i koret». Med sin man hade hon fem barn, af hvilka
fyra öfverlefde henne (se tab. 35.).
Samma år som hon dog, flyttade hennes man från Uddevalla, sedan han sålt
sin gård. År 1754 bodde han i Marstrand, hvarest sonen Anders då var
kyrkoherde, samt dog därstädes 4/12 1756. Om hans söner Johan, Niklas Benjamin och
Fredrik saknas vidare underrättelse.
16.
JOAN WALDENSTRÖM
(se tab. 1.), son till tullnären, sedan tullinspektoren och öfverkrigskommissarien
Anders Waldenström och Maria Anna Holst, var född /9 1695 i Göteborg.
Kyrkoherden Parnovius, som inspekterade Uddevalla elementarskola 22/7 1703, införde därvid
i protokollet:
Jöns Waldenström | Läsit Gramm. Lat.
Donaten Vestibulum | Men befants intet kunna
svara så mycket, att han något ord kunne declinera |
Hvad I Herr Waldenström förmått vid Pindens lunder,
Hvad prof I visat fram af Edra lärda funder,
De kunna säja af, hvad pris, hvad lön, beröm,
Och Eder gifvas bör, för dygd, för lärdom skön.
— — — — — — — — — — — — — — — — — —
Hvad glädje, fägnad, lust en Far kär hafver funnit,
Som sett och ser sin son, det dygdemålet vunnit,
Att han dess fotspår gått, dess dygd så efterföljt,
Som eljes någon son, jag skrifver men helt slögt.
Mig tyckes kunna se, hur vänner Er sig gläder,
Besynnerligen den Ni är till största heder;
Jag menar er Fru Mor, som till ett sådant kram,
Sin son från första år, har lofvat offra fram.
— — — — — — — — — — — — — — — — — —
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>